Olikhet i Naturer

TINatures3.jpg (6673 bytes)

Andliga Och Mänskliga 
Naturer
Olkia Och 

Tydligt Åtskilda.

– Vanliga missuppfattningar. 
– Jordiska eller mänskliga och 
himmelski eller andliga naturer. 
– Jordisk härlighet och himmelsk härlighet. 

– Bibelns vittnesbörd 
rörande andevarelser. 
– Dödlighet och odölighet. 
– Kunna dödliga varelser
 hafva evigt lif? 
– Rättvisa vid förlänandet
 af nådegåfvor. 
– En förment princip undersökt. 
– Mångfald i fullkomlighet. 
– Guds envåldsrättigheter. 
 Gud har sörjt för människosläktet 
på ett tillfredställande sätt. 
– Utväljandet af Kristi kropp. 
– Huru deras naturförändring åstadkommes. 

 

Church1C.jpg (6458 bytes)      UR stånd att finna, att Guds plan för människosläktet i allmänhet afser en återställelse till människans ursprungliga tillstånd – den i Eden förlorade fullkomligheten – och att den kristna församlingen, såsom ett undantag från denna allmänna plan, kommer att undergå en förändring af natur, från mänsklig till andlig, hafva kristna i allmänhet trott, att inga andra komma att frälsas än de, som undfå den andliga naturen. 

     Under det skriften gifver löften om lif, välsignelse och återställelse för alla släkter på jorden, erbjuder den emellertid och lofvar förändringen till andlig natur endast åt den under evangelii ålder utvalda församlingen, och icke ett enda ställe kan påträffas, som utgör stöd för något sådant hopp för några andra.

Family8.jpg (66939 bytes)      Om massan af människosläktet frälsas från all den förnedring, svaghet, smärta, elände och död, som följa af synden, och återställas till det tillstånd af mänsklig fullkomlighet, som åtnjöts före fallet, äro de lika verkligt och fullständigt frälsta från detta fall som de, hvilka under den särskilda höga kallelsen af evangelii ålder blifva »delaktiga af Guds natur».
What is
a perfect man?

Jesus40Teaching.jpg (5587 bytes)

     Oförmåga att rätt förstå, hvad som utgör en fullkomlig människa, missuppfattningarna af orden dödlig och odödlig och oriktiga föreställningar om rättvisa [page 184] hafva varit samverkande orsaker till denna villfarelse och fördunklat många annars lättförstådda skriftställen.  

    Det är en vanlig åsikt, fastän den saknar stöd af ett enda ställe i skriften, att en fullkomlig människa aldrig funnits på jorden; att allt, hvad som ses af människan på jorden, är endast den delvis utvecklade människan, och att hon för att uppnå fullkomlighet måste antaga andlig natur.  Denna åsikt förvirrar skrifterna i stället för att utveckla den harmoni och skönhet, som är en följd af att »rätt dela sanningens ord».

There were only two perfect men – Adam and Jesus.
Scales3.jpg (14707 bytes)
     Skriften lär, att det har funnits två, och endast två, fullkomliga människor – Adam och Jesus.  Adam skapades efter Gud beläte, det vill säga med samma själsförmögenheter, hvad angår förnuft, minne, omdöme och vilja, och med de moraliska egenskaperna rättvisa välvilja, kärlek o. s. v. 

     »Af jorden jordisk» var han en jordisk afbild af en andlig varelse, som ägde egenskaper af samma slag, ehuru mycket olika i fråga om grad, räckvidd och omfattning.  Till den grad är människan en afbild af Gud, att Gud kan säga till och med till den fallna människan »Kommen och låtom oss öfverlägga tillsammans.» -- Es. 1: 18, eng. öfv.

Adam was made ruler over
all earthly things...

GiraffF.jpg (4175 bytes)

...a little lower
than the angels.

     Såsom Jehova är härskare öfver allt, så gjordes ock människan till härskare öfver allt jordiskt: -- »oss lika...råde de öfver fiskarna i hafvet och öfver fåglarna under himmelen och öfver boskapsdjuren och öfver hela jorden» o. s. v. (1 Mos. 1: 26.) 

    Mose säger oss (1 Mos. 1: 31), att Gud såg på människan, som han hade gjort – ej endast börjat göra utan fullbordat – och Gud ansåg sin skapelse »mycket god», det vill säga fullkomlig, ty i Guds åsyn är ingenting, som ej är fullkomligt, mytcket godt hos hans förnuftsbegåfvade skapelser.

     Det fullkomliga hos människan, sådan hon skapades, uttryckes i Ps. 8: 6—9: 

»Du har gjort honom något [page 185]litet lägre än änglarna (eng. öfv.); med ära och härlighet krönte du honom.  Du satte honom till herre öfver dina händers verk; allt har du lagt under hans fötter: får och oxar, allesammans, så ock vildmarkens djur, fåglarna under himmelen och fiskarna i hafvet.» 

"All flesh is not the same; but there is one kind of flesh of men, another flesh of beasts, another of fishes, and another of birds."
I Cor. 15:39

Sheep2F.jpg (2924 bytes)

Bird4ParrotsF.jpg (2602 bytes)

Family1F.jpg (2160 bytes)

LionF.jpg (2749 bytes)

Fish1F.jpg (3039 bytes)

Family2F.jpg (2541 bytes)

     Den åsikten har framkastats af några, som vilja bringa bibeln i öfverensstämmelse med evolutionsteorin, att detta anförande i Ebr. 2: 7 borde återgifvas med en liten tid, och icke en liten grad, lägre än änglarna.* [*Så återgifvet i sv. öfv.]  Emellertid finnes hvarken auktoritet eller skäl för en sådan tolkning.  Detta är ett citat från Ps. 8: 6, och en kritisk jämförelse af den hebreiska och grekiska texten kan ej lämna något rum för tvifvel rörande meningen.  Den tydligen uttryckta tanken är: något litet lägre i rang än änglarna.
 

 

 

 

 

 

Man.jpg (4290 bytes)

     David talar i psalmen om människan i hennes ursprungliga tillstånd och antyder profetiskt, att Gud icke öfvergifvit sin urprungliga plan att hafva människan efter sitt beläte och till att härska öfver jorden och att han vill tänka på henne, återlösa henne och återställa henne till samma tillstånd igen. 

     Aposteln (Ebr. 2: 7) fäster uppmärksamheten på samma förhållande, nämligen att Guds ursprungliga uppsåt icke blifvit uppgifvit; att människan, ursprungligen härlig och fullkomlig, jordens konung, skall ihågkommas, uppsökas och återställas. 

     Han tillägger: Vi se ännu icke denna utlofvade återställelse, men vi se det första steget, Gud tager till dess utförande.  Vi se Jesus krönt med denna den fullkomliga mandomens ära och härlighet, på det han såsom en passande lösen eller ställföreträdare måtte af Guds nåd smaka döden för alla och sålunda bana vägen för människans återställelse till allt, hvad som förlorats.  Rotherham, en af de mest samvetsgranna öfversättare, återgifver detta ställe sålunda: [page 186]

»Hvad är människan, att du ihågkommer henne, 

eller en människas son, att du uppsöker honom?  

Du gjorde honom något litet mindre än budbärarne:  

med härlighet och ära krönte du honom 

och satt honom öfver dina händers verk. »
"A little lower" does not mean
a little less perfect.
     Ej heller bör man tänka, att något litet lägre i grad betyder något litet mindre fullkomlig.  En varelse kan vara fullkomlig, fastän på ett lägre tillvarelseplan än en annan; sålunda skulle en fullkomlig häst vara lägre än en fullkomlig människa o. s. v. Det gifves olika naturer, lefvande och liflösa. 

     Till belysning uppställa vi följande tabell:

 

Grader af
Himmelska eller
Andliga värelser.

Grader af
jordiska eller
Animala värelser.

Grader
i
Växtriket.

Grader
i
Minerslriket.

SpiritF.jpg (1550 bytes)


Gudomlig
-------
-------
Angelisk.

Bird3GeeseF.jpg (2699 bytes)


Människa.
Däggdjur.
Fågel.
Fisk.

Tree1F.jpg (3217 bytes)


Träd.
Buskar.
Gräs.
Mossor.

EmeraldF.jpg (2559 bytes)


Guld.
Silfver.
Koppar.
Järn.

 

Perfecting a nature does not
change a nature.

There is
a variety
in perfection.

Flower11A.jpg (6170 bytes)

     Hvar och en af de nämnda minerlierna kan vara ren, likväl intager guld högsta rangen.  Om alla växtarter bragtes till fullkomlighet, skulle de likväl vara olika till natur och rang.  På samma sätt med djuren: om hvarje art bragtes till fullkomlighet, skulle det forfarande finnas mångfald; ty det att göra en natur fullkomlig förändrar icke en natur.*

[*Ordet naturbrukas stundom i en öfverförd mening, såsom t. ex. när det säges, att en hund har en otämd natur, eller att en häst har en from natur eller ondsint natur.  Men vid ett sådant bruk af ordet angifver det blott benägenheten hoss den eller det omtalade i jämförelse med andra och berör icke, strängt taget, själfva naturen hos förmålet.]

There are
distinct differences of each nature.

The highest grade
of mineral
is a little lower than the lowest grade of vegetable, because
in vegetable
there is life.

     Graderna af andliga varelser, ehuru fullkomliga, stå också i förhållande [page 187] till hvarandra som högre och lägre till natur och art.  Den gudomliga naturen är den högsta och öfverlägsen alla andliga naturer.  Kristus blef vid sin uppståndelse »så mycket större» än fullkomliga änglar, som den gudomliga naturen är öfverlägsen änglanaturen. – Ebr. 1: 3—5.

     Gif sorgfälligt akt på att under det de i ofvanstående tabell nämnda klasserna äro tydligt åtskilda och olika, kan likväl en jämförelse anställas emellan dem sålunda: Den högsta graden af mineralierna är underlägsen eller något litet lägre än de lägsta graden af växterna, emedan det i växtligheten finnes lif. 

     Sålunda är den högsta grad af växtlif något  litet lägre än den lägsta grad af djurlif, enär djurlifvet, till och med i sina lägsta former, äger intelligens nog att vara medveten om sin tillvaro. 

     Så är ock människan, ehuru den högsta af animala eller jordiska varelser, »något litet lägre än änglarna», emedan änglarna äro andliga eller himmelska varelser.

There is
a great contrast between sinful
and restored mankind.

 

 

Kingdom2.jpg (3913 bytes)

     Det är en stor skillnad mellan människan, sådan vi nu se henne, förnedrad af synden, och den fullkomliga människa, som Gud gjorde till sin afbild.  Synden har så småningom förändrat hennes drag så väl som hennes karaktär.  Hundratals släktled hafva genom okunnighet, lösaktighet och allmänt moraliskt fördärf så förändrat och vanställt mänskligheten, att hos det stora flertalet Guds afbild är så godt som utplånad. 

    De moraliska och intellektuella egenskaperna äro outvecklade och de animala instinkterna, hvilka äro otillbörligt utvecklade, motvägas icke längre af de högre.  Människan har förlorat fysisk styrka till den grad, att med allt, hvad läkekonsten kan göra, är hennes lifslängd i medeltal numera omkring trettio år, under det att hon i första början lefde nio hundra trettio år under samma straffdom.  

    Men ehuru sålunda besmittad och förnedrad af synden och dess straff, döden, som är verksam i henne, kommer människan att återställas till [page 188] sin ursprungliga fullkomlighet till kropp och själ samt till ära, härlighet och välde under och genom Kristi tusenåriga regering. 

     De ting, som komma att återställas af och genom Kristus, äro de ting, som förlorades genom Adams öfverträdelse.  (Rom. 5: 18, 19.)  Människan förlorade icke ett himmelskt utan ett jordiskt paradis.  Under dödsstraffet förlorade hon icke en andlig utan en mänsklig tillvaro; och allt det, som förlorades, köptes tillbaka af Återlösaren, som förklarade, att han var kommen för att uppsöka och frälsa det förtappade. – Luk. 19: 10.

Perfect man
is not
a spiritual being.
     Förutom det ofvanstående hafva vi bevis på att den fullkomliga människan icke är en andlig varelse.  Det säges oss, att vår Herre, innan han lämnade sin härlighet för att blifva människa, var »i Guds skepnad» eller form – en andlig form, ett andeväsen; men enär han för att kunna blifva en återlösen för människosläktet måste blifva människa, af samma natur som syndaren, hvars ställföreträdare i döden han skulle blifva, var det nödvändigt, att hans natur skulle förändras. 

     Och Paulus säger oss, att han tog icke änglars natur, en grad lägre än sin egen, utan han steg ned två grader och antog människors natur – han blef människa; han »vardt kött». – Ebr. 2: 16;  Fil. 2: 7, 8;  Joh. 1: 14.

Jesus13A.jpg (4363 bytes)      Märk, att detta lär, ej endast att änglanatur icke är det enda slag af andeväsen, utan att den är en lägre natur än den vår Herre hade, innan han blef människa; och han var icke då så hög, som han är nu, ty »Gud har upphöjt honom öfver allting» för hans lydnad i att blifva människans villiga återlösen. (Fil. 2: 8, 9.)  Han är nu af den högsta ordning af andeväsen, delaktig af den gudomliga naturen (Jehovas).

    Men sålunda finna vi icke allenast bevis på att den gudomliga, angeliska och mänskliga naturen äro olika och tydligt åtskilda, utan det bevisar tillika, att det att vara en fullkomlig människa icke är att vara en ängel, lika litet som fullkomlighet i angelisk natur innebär, [page 189] att änglar äro gudomliga och jämlika med Jehova, ty Jesus antog icke änglars natur utan en annan natur – människors natur, icke den ofullkomliga människonaturen.  

    Han blef människa; icke en moraliskt fördärfvad och nära nog död varelse, såsom människorna nu äro, utan en människa i besittning af fullkomlig lifskraft.

Jesus, being
a perfect man,
could keep
a perfect law.

Scales2B.jpg (16161 bytes)

     Åter måste Jesus hafva varit en fullkomlig människa, annars kunde han icke hafva hållit en fullkomlig lag, hvilket är det fulla måttet för en fullkomlig människas förmåga.  Och han måste hafva varit en fullkomlig människa, annars hade han icke kunnat gifva en lösen (ett motsvarande pris, 1 Tim. 2: 6) för den fullkomliga människan Adams förverkade lif

»ty emedan döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse».  (1 Kor. 15: 21.) 

     Hade han varit i minsta grad ofullkomlig, skulle det hafva bevisat, att han var under fördömelse, och då kunde han icke hafva varit ett tacknämligt offer, ej heller kunde han hafva fullkomligt hållit Guds lag.  En fullkomlig människa ställdes på prof, bestod det ej och blef fördömd, och endast en fullkomlig människa kunde erlägga det motsvarande priset såsom återlösare.

Only a perfect man
could give a
corresponding price
for a perfect man.
     Nu hafva vi fått frågan för oss i en annan form, nämligen:  om Jesus i köttet var en fullkomlig mäniska såsom skriften sålunda gifver vid handen, bevisar då icke det, att en fullkomlig människa är en mänsklig, kötslig varelse – icke en ängel utan något litet lägre än änglarna?  

    Den logiska slutföljden kan man ej taga miste om, och därjämte hafva vi psalmistens insprierade yttrande (Ps. 8: 6—9) och Pauli anspelning därpå i Ebr. 2: 7—9.

 

 

 

 

Jesus35Baptism.jpg (8695 bytes)

     Ej heller var Jesus en sammansättning af två naturer.  Blandning af två naturer frambringar hvarken den ena eller den andra utan någonting ofullkomligt, hybridartadt, som är vidrigt för den gudomliga anordningen. [page 190]  Då Jesus var i köttet, var han en fullkomlig mänsklig varelse; före den tiden var han ett fullkomligt andeväsen, och efter sin uppståndelse är han en fullkomlig andevarelse af den högsta eller gudomliga ordningen. 

     Det var icke förr än vid tiden för hans invigning till döden, hvaraf hans dop var en symbol – vid trettio års ålder (mandom eligt lagen och därför rätta tiden att inviga sig såsom en man) – som han erhöll underpanten på sitt arf till den gudomliga naturen.  (Matt. 3: 16, 17.) 

    Den mänskliga naturen måste invigas till döden, innan han ens kunde erhålla underpanten på den gudomliga naturen.  Och ej förr än denna invigning verkligen var utförd och han verkligen uppoffrat den mänskliga naturen intill döden, blef vår Herre Jesus fullt delaktig af den gudomliga naturen. 

     Sedan han blifvit man, blef han lydig intill döden; därför har Gud högeligen upphöjt honom till den gudomliga naturen.  (Fil. 2: 8, 9.)  Om detta skriftställe är sant, följer däraf, att han icke upphöjdes till den gudomliga naturen, förrän den mänskliga naturen verkligen var uppoffrad – död.

Jesus was not
a combination
of two natures.

Twice,
Jesus experienced
a change of nature.

Jesus38BabeF.jpg (9282 bytes)

"But when the fullness of the time was come,
God sent forth his Son,
made of a woman,
made under the law."
           Galatians 4:4

Jesus39Estelle.jpg (10351 bytes)

"And the Word was made flesh, and dwelt among us, (and we beheld his glory, the glory as the only begotten of the Father,) full of grace and truth."
              John 1:14

Jesus gave
an equivalent
for what Adam lost.

Jesus15SamaritanF.jpg (4397 bytes)

"For such an high priest became us, who is holy, harmless, undefiled,
separate from sinners,
and made higher than the heavens." Hebrews 7:26

     Sålunda se vi, att det hos Jesus icke var någon blandning af olika naturer, utan att han två gånger undergick en förändring af natur: först från andlig till mänsklig sedan från mänsklig till den högsta ordning af andlig natur, den gudomliga, och i hvarje fall öfvergafs den ena för den andra.

     I detta storartade exempel på fullkomlig mänsklighet, som stod utan fläck inför världen, till dess den uppoffrades för världens återlösning, se vi den fullkomlighet, från hvilken vårt släkte föll i Adam, och till hvilken det kommer att återställas.  Genom att blifva människans återlösen gaf vår Herre Jesus vederlaget för hvad människan förlorat, och därför kan hela människosläktet genom tro på och lydnad för Kristus åter erhålla, icke en andlig utan en härlig fullkomlig mänsklig natur – det som var förloradt.[page 191]

    Den fullkomliga människans fullkomliga egenskaper och förmögenheter kunna utöfvas obegränsadt och på nya och växlande föremål af intressse, och kunskap och skicklighet kunna ökas ofantligt; men ingen sådan ökning af kunskap eller förmåga kan åstadkomma en förändring af natur eller göra den mer än fullkomlig.  Det blifver blott ett utvidgande och utvecklande af de fullkomliga mänskliga förmögenheterna. 

     Ökning af kunskap och skicklighet kommer utan tvifvel att utgöra människans sälla lott i all evighet; likväl kommer hon fortfarande att vara människa; och hon kommer helt enkelt att lära att i allt fullare mått bruka de den mänskliga naturen tillhörande förmögenheter, hon redan äger.  Bortom dessa aflägsna gränser kan hon icke hoppas, ej heller skall hon önska att tränga; ty hennes önskningar ligga inom gränserna för hennes förmögenheter.

    Ehuru Jesus såsom människa var ett exempel på fullkomlig mänsklig natur, hvartill massan af människosläktet kommer att återställas, så är han alltsedan sin uppståndelse exemplet på den härliga gudomliga naturen, hvilken den segervinnande församlingen, vid uppståndelsen, kommer att dela med honom. 

"There are also celestial bodies, and bodies terrestrial;
but the glory
of the celestial
is one,
and the glory
of the terrestrial
is another."
I Corinthians 15:40
     Ehuru den närvarande åldern hufvudsakligen är afsedd för utvecklingen af denna klass, som är tillbjuden en förändring af natur, och ehuru de apostoliska brefven äro ägnade åt undervisningen af denna »lilla hjord», bör man icke sluta, att Guds planer upphöra med fulltaliggörandet af denna utvalda skara.  Ej heller böra vi å andra sidan gå till den motsatta ytterligheten och antaga, att de särskilda löftena om gudomlig natur, andliga kroppar o. s. v., som gifvits dessa, äro af Gud ämnade för hela människosläktet. 

     Åt dessa äro de »dyra och stora löftena» gifna utöfver de härliga löften, som gifvits åt hela människosläktet.  För att rätt kunna dela sanningens ord böra vi lägga märke till att skriften talar om fullkomligheten af den gudomliga [page 192] naturen i den »lilla hjorden» och fullkomligheten af den mänskliga naturen i den återställda världen såsom två särskilda saker.

What is
a spirit being?

SpiritF.jpg (1534 bytes)

     Låtom oss nu fråga närmare:  Hvad äro andevarelser?  Hvilka äro deras förmögenheter, och af hvilka lagar styras de?  Många tyckas tro, emedan de icke förstå en andevarelses natur, att den måste vara blott och bart en myt, och i fråga om detta ämne råder mycken vidskepelse.  Men Paulus tyckes icke hysa en sådan tanke.  

    Ehuru han antyder, att en människa saknar förmåga att förstå den högre andliga naturen (1 Kor. 2: 14), säger han tydligt, liksom för att förebygga mytiska eller vidskepliga föreställningar, att det finnes en andlig kropp så väl som en naturlig (mänsklig) kropp, en himmelsk så väl som en jordisk, och en den jordiskas härlighet så väl som en den himmelskas. 

     Den jordiskas härlighet förlorades, såsom vi hafva sett, genom den förste Adams synd och kommer att återställas åt släktet af Herren Jesus och hans brud (Kristus-personen, hufvud och kropp) under tusenårsregeringen.  Den himmelskas härlighet ses icke ännu, så långt den icke är uppenbarad för trons öga af anden genom ordet.  Dessa härligheter äro tydligt åtskilda och olika.  (1 Kor. 15: 38—49.) 

     Vi veta till någon del, hvad den naturliga, jordiska, jorden tillhörande kroppen är, ty vi hafva nu sådana, ehuru vi endast kunna tillnärmelsevis bilda oss en föreställning om härligheten af dess fullkomlighet.  Det är kött, blod och ben, ty »det, som är födt af köttet, är kött».  Och enär det finnes två tydligt åtskilda slag af kroppar, så veta vi, att den andliga, hvad den än är, icke består af kött, blod och ben: den är himmelsk, himmelen tillhörande, andlig -- »det, som är födt af anden, är ande». 

     Men hvad en andekropp är, veta vi icke, ty »det är ännu icke uppenbart, hvad vi skola varda, men...vi skola blifva honom lika» -- lika vår Herre Jesus. – Joh. 3: 6;  1 Joh. 3: 2.

     Vi ha ingen uppgift om att någon varelse, det må vara andlig eller mänsklig, någonsin förändrat sig från en natur till en annan, utom Guds Son; och detta var ett undantagsfall för ett alldeles särskildt ändamål.  Då Gud skapade änglar, var det utan tvifvel hans afsikt, att de skulle för alltid förblifva änglar, och så ock med människor.  Hvart slag var fullkomligt på sitt eget plan.  Åtminstone finnes i skriften ingen antydning om något annat uppsåt. 

     Såsom det i den liflösa skapelsen finnes en behaglig och nästan oändlig mångfald, så är i den lefvande och intelligenta skapelsen samma mångfald i fullkomlighet möjlig.  Hvarje skapad varelse i dess fullkomlighet är härlig; men såsom Paulus säger, de himmelskas härlighet är ett slags härlighet, och de jordiskas härlighet är en annan och olika härlighet.

Spirit beings
can be present,
yet invisible.

ElishaF.jpg (4630 bytes)
Elisha's Servant
saw Angels in Chariots

Spirit beings
can assume
human forms.

GideonF.jpg (6148 bytes)
An Angel Appeared
to Gideon

     Genom att undersöka de fakta, som finnas antecknade om vår Herre Jesus efter hans uppståndelse och om änglar, som äfven äro andeväsen, och sålunda »Jämföra andligt med andligt» (1 Kor. 2: 13) kunna vi få någon allmän upplysning beträffande andeväsen.  För det första kunna alltså änglar vara och äro ofta närvarande, ehuru osynliga. 

»Herrens ängel slår sitt läger omkring dem, som frukta honom», och »äro de icke alla tjänsteandar, som utsändas till tjänst för deras skull, som skola ärfva frälsning?»  (Ps. 34: 8;  Ebr. 1: 14.) 

     Hafva de förrättat sin tjänst på ett synligt eller osynligt sätt?  Tvifvelsutan det senare.  Elisa var omgifven af en skara assyrier, hans tjänare var intagen af fruktan; Elisa bad till Herren, och den unge mannens ögon öppnades, och han såg bergen rundt omkring dem fulla med hästar och vagnar af eld (de liknade eld).

    Återigen, medan ängeln var osynlig för Bileam, blef han sedd af åsininnan, hvilkens ögon blefvo öppnade.

     För det andra kunna änglar antaga mänsklig gestalt och uppträda såsom människor.  Herren och två änglar [page 194] syntes på detta sätt för Abraham, som lät tillreda en måltid för dem, af hvilken de åto.  Först trodde Abraham, att det var tre män, och det var icke, förrän de stodo i begrepp att gå, som han upptäckte, att en af dem var Herren, och de andra voro två änglar, som sedermera gingo ned till Sodom och befriade Lot.  (1 Mos. 18: 1, 2.) 

     En ängel syntes för Gideon såsom en man men omtalade sedermera, hvem han var.  En ängel syntes för Simsons fader och moder, och de trodde, att han var en människa, till dess han uppfor till himmelen i altarets låga. – Dom. 6: 11—22;  13: 20.

Spirit beings
are glorious
and bright.

Paul2.jpg (12026 bytes)
Saul of Tarsus

   "At midday, O King, I saw in the way a light from heaven, above the brightness of the sun, shining round about me and them which journeyed with me.
   And when we were all fallen to the earth, I heard a voice speaking unto me, and saying in the Hebrew tongue, Saul, Saul, why persecutest thou me?
   It is hard for thee to kick against the pricks."
Acts 26:13,14
Paul4.jpg (4600 bytes)
     För det tredje äro andevarelser härliga i sitt normala tillstånd och beskrifvas ofta såsom härliga och strålande.  Den ängelns åsyn, som vältrade bort stenen från grafvens dörr, var »såsom ljungelden». 

    Daniel uppfångade en skymt af en andlig kropp, som han beskref sålunda:  Hans ögon voro såsom brinnande bloss, hans ansikte såsom ljungelden, hans armar och fötter såsom glänsande koppar och hans röst såsom ett väldigt dån.  Inför honom nedföll Daniel såsom död.  (Dan. 10: 6, 10, 15, 17.) 

     Saulus af Tarsus uppfångade en liknande skymt af Kristi härliga kropp, hvars glans öfvergick middagssolens klarhet.  Saulus miste sin syn och föll till marken.

     Så långt hafva vi funnit, att andevarelser äro i sanning härliga; likväl äro de osynliga för människor, utom då människors ögon öppnas, så att de kunna se dem, eller då de uppträda i köttslig måtto såsom människor.  Denna slutsats finner ytterligare bekräftelse, då vi undersöka de närmare omständigheterna vid dessa uppenbarelser. 

    Herren sågs af Saulus allena, och de män som färdades med honom, hörde rösten men sågo ingen.  (Apg. 9: 7.) 

    De män, som voro tillsammans med Daniel, sågo icke det härliga väsen, han beskrifver, men en stor fruktan föll öfver dem, och de sprungo och gömde sig.  Vidare: detta härliga väsen förklarade: »Fursten för Persiens rike stod mig emot [page 195] under tjuguen dagar.»  (Dan. 10: 13.) 

    Föll Daniel, den af Herren högt älskade, ned såsom död inför den, hvilken Persiens furste motstod i tjuguen dagar?  Huru förhåller sig härmed?  Han syntes säkerligen icke i härlighet för fursten!  Nej, antigen var han i osynlig måtto närvarande hos honom, eller ock uppträdde han såsom en människa.

     Vår Herre är alltifrån sin uppståndelse en andevarelse; följaktligen föra samma förmögenheter, på hvilka vi finna exempel hos änglar (andliga väsen), också ägas af honom.  Och detta är fallet, såsom vi mera klart skola se i ett följande kapitel.

Spiritual and human natures
are distinct.
     

Sålunda finna vi, att skriften betraktar den andliga och den mänskliga naturen såsom olika, tydligt åtskilda naturer och lämnar intet bevis på att den ena kommer att genom evolution eller utveckling öfvergå till den andra; men å andra sidan förklarar den, att endast några få någonsin komma att förändras från den mänskliga till den gudomliga naturen, till hvilken Jesus, deras hufvud, redan blifvit upphöjd.  Och detta märkliga och särskilda drag i Jehovas plan är för det märkliga och särskilda ändamålet att bereda dessa till Guds särskilda verktyg vid utförandet af det stora framtidsverket att återställa allt.

Låtom oss nu undersöka uttrycken:

Mortality
means
death is possible.

Grave1.jpg (10620 bytes)

Dödlighet och Odödlighet.

     Vi skola finna deras rätta betydelse vara i fullkomlig harmoni med hvad vi lärt från var jämförelse af bibelns utsagor rörande mänskliga och andliga varelser samt jordiska och himmelska löften. 

     Åt dessa uttryck gifver man vanligtvis mycket oklara begrepp, och orätta föreställningar om deras betydelse förorsaka oriktiga uppfattningar i fråga om ämnen, med hvilka de stå i sammanhang, både i det allmänna språkbruket och i skriftens. [page 196]

     »Dödlighet» betecknar en belägenhet eller ett tillstånd af mottaglighet för död; icke ett tillstånd af död utan ett tillstånd, i hvilket död är en möjlighet.

     »Odödlighet» betecknar en belägenhet eller ett tillstånd oemottagligt för död; ej blott ett tillstånd af frihet från död utan ett tillstånd, i hvilket död är en omöjlighet.

Immortality
means
death is impossible.

There is confusion on mortality
and immortality.

     Den vanliga men oriktiga föreställningen rörande begreppet dödlighet är: en belägenhet eller ett tillstånd, i hvilket död är oundviklig, under det att den vanliga föreställingen rörande betydelsen af ordet odödlighet kommer sanningen närmare.

     Ordet odödlig betyder icke dödlig; sålunda angifver ordens själfva bildning deras rätta betydelse.  Det är på grund af den allmänt förhärskande, orätta föreställningen rörande begreppet dödlig, som så många äro i förlägenhet, då de försöka att afgöra, huruvida Adam var dödlig eller odödlig före sin öfverträdelse. 

    De tänka, att om han hade varit odödlig, skulle Gud ej hafva sagt: »På den dag du däraf äter skall du döden dö», emedan det är omöjligt för en odödlig varelse att dö.  Detta är en logisk slutsats.  

    Å andra sidan säga de: Om han var dödlig, på hvad sätt kunde förklaringen: »Du skall döden dö», hafva utgjort en hotelse eller en straffdom, enär han (enligt deras oriktiga begrepp) ändå icke under några omständigheter kunde hafva undgått döden?

Mortal life
is sustained by external elements.

 

     Svårigheten ligger, såsom man finner, i den oriktiga betydelse, man gifver ordet dödlighet.  Tillämpa den korrekta definitionen, och allt är klart.  Adam var dödlig, det vill säga i ett tillstånd, i hvilket döden var en möjlighet.  Han hade lif i fullt och fullkomligt matt men icke lif i sig själf. 

    Han lif var ett lif, som uppehölls »af alla träd i lustgården» utom det enda förbjudna trädet, och så länge som han förblef lydig mot och i harmoni med sin skapare, var hans lif betryggadt – de uppehållande elementen skulle ej nekas honom. 

     Sålunda sedt hade Adam lif, och död var helt [page 197] och hållet undviklig, och likväl var han i ett sådant tillstånd, att död var möjlig – han var dödlig.

Adam1F.jpg (3944 bytes)      Den frågan uppstår således: Om Adam var dödlig och ställd på prof, undergick han då pröfning för odödlighet?  Det allmänna svaret blefve.  Ja.  Vi svara:  Nej.  Hans pröfning skulle utvisa, huruvida han var värdig eller ovärdig ett fortsättande af det lif och de välsignelser, han redan ägde. 

    Enär det ingenstädes var utlofvadt, att han, i händelse af lydnad, skulle blifva odödlig, äro vi förpliktade att lämna alla sådana spekulationer å sido.  Han hade löfte om ett fortsättande af de välsignelser, han då åtnjöt, så länge som han var lydig, och var hotad med förlust af allt – död—om han var olydig.  

    Det är den falska föreställningen rörande betydelsen af ordet dödlig, som gör, att man i allmänhet tänker, att alla varelser, som icke dö, äro odödliga. I denna klass innefattar man därför vår himmelske Fader, var Herre Jesus, änglarna och hela människosläktet. 

     Detta är emellertid en villfarelse:  den stora massan af människosläktet, en gång frälst från fallet, så väl som himmelens änglar komma alltid att vara dödliga; ehuru i ett tillstånd af fullkomlighet och sällhet, komma de alltid att vara af den dödliga natur, som skulle kunna lida död, om de beginge synd. 

      Tryggheten af deras tillstånd kommer, såsom det var med Adam, att bero af lydnad för den allvise Guden, hvilkens rättfärdighet, kärlek och visdom och hvilkens makt att låta allting samverka till det bästa för dem, som älska och tjäna honom, skola hafva blifvit till fullo bevisade genom hans sätt att gå till väga med synden i närvarande tid.

Only the
Divine Nature
is immortal.
The great mass
of mankind will always be mortal.

Satan is to be destroyed,
which proves that angels are mortal.

    Ingenstädes is skriften säges det, att änglar äro odödliga, ej heller att människosläktet, sedan det blifvit återställdt, kommer att blifva odödligt.

    Tvärtom tillskrifves odödlighet endast den gudomliga naturen—ursprungligen Jehova allena, sedermera vår Herre Jesus i hans närvarande högt upphöjda tillstånd; och slutligen är odödlighet utlofvad till församlingen, [page 198] Kristi kropp, när den blifver förhärligad med honom. – 1 Tim. 6: 16;  Joh. 5: 26;  2 Pet. 1: 4;  1 Kor. 15: 53, 54.

     Vi ha icke endast bevis på att odödlighet tillkommer endast den gudomliga naturen utan äfven, att änglar äro dödliga, i det att Satan, som en gång var en furste bland dem, kommer att tillintetgöras.  (Ebr. 2: 14.)  

    Den omständigheten, att han kan tillintetgöras, bevisar, att änglar såsom en klass äro dödliga.

     Sålunda finna vi, att sedan oförbätterliga syndare blifvit undanröjda, komma både odödliga och dödliga varelser att för alltid lefva i glädje och sällhet och kärlek.  

    Den första klassen äger en natur, som är oemottaglig för död, har inneboende lif – lif i sig själf (Joh. 5: 26); och den senare klassen har en natur, som är mottaglig för död, men som likväl, till följd af fullkomlighet i väsen och kunskap om det onda och syndiga i synden, ej gifver någon anledning till död.  

    De skola, godkända af Guds lag, för alltid förses med de element, som äro nödvändiga för att vidmakthålla dem i fullkomlighet, och de skola aldrig dö.

Man being mortal – destroys
the doctrine
of eternal torment.

"The soul
that sinneth,
it shall die."

     Den riktiga uppfattningen af betydelsen af uttrycken dödlig och odödlig och af deras bruk i skriften tillintetgör själfva grundvalen för läran om evig pina.  

    Denna lära hvilar på den skriftvidriga hypotesen, att Gud skapade människan odödlig, att hon icke kan upphöra att vara till, och att Gud icke kan tillintetgöra henne; följaktligen är tanken den, att de oförbätterliga måste fortfara att lefva någonstädes och på något sätt, och slutsatsen är, att enär de icke äro i harmoni med Gud, så måste deras evighet vara en evighet af elände.  

    Men Guds ord försäkrar oss, att han vidtagit mått och steg mot ett sådant förevigande af synd och syndare: att människan är dödlig, och att det fulla straffet för uppsåtlig synd mot fullt ljus och kunskap icke kommer att blifva ett lif i kval utan en andra död.  

    »Den själ, som syndar, hon skall dö.»

»Hvem är du, 
som vill tvista med Gud? »
Rom. 9:20.

     Somliga hysa missuppfattningen, att rättvisan kräfver, att Gud icke skulle göra någon åtskillnad vid förlänandet af sina nådegåfvor bland sina skapelser; att om han upphöjer en till en hög ställning, så måste han rättvisligen göra detsamma för alla, så vida det ej kan visas, att några hafva förverkat sina rättigheter, i hvilket fall sådana med rätta kunde anvisas en lägre stälning.

God had a right
to create Jesus higher than
the angels.
    Om denna grundsats vore riktig, skulle däraf följa, att Gud icke hade rättighet att skapa Jesus högre än änglarna och sedan än ytterligare upphöja honom till den gudomliga naturen, så vida han icke ämnade göra detsamma för alla änglar – och alla människor.  

    Och för att utdraga denna grundsats ännu längre: om några människor skola högt upphöjas och göras delaktiga af den gudomliga naturen, måste alla slutligen upphöjas till samma ställning.  

    Och hvarför icke utdraga grundsatsen till det yttersta och tillämpa samma progressionslag på däggdjurs- och insektsskapelsen och säga, att emedan de alla äro Guds skapelser, måste de alla slutligen uppnå det allra högsta tillvarelseplanet – den gudomliga naturen?  

    Detta är tydligtvis en orimlighet, men är lika förnuftigt som hvilken annan slutledning som helst, byggd på denna antagna princip.

Galalxy7.jpg (15555 bytes)

     Kanske ingen vore böjd för att utdraga det oriktiga antagandet så långt.  Men om detta vore en på enkel rättvisa grundad princip, hvar kunde den upphöra falden i alla Guds verk?  

    Men detta är icke Guds plan.  Verkligen vore sådan, hvar vore då den behagliga mångfalden i alla Guds verk?

    Men detta är icke Guds plan.  Hela naturen, både den lefvande och den litlösa, ådagalägger härligheten och mångfalden i Guds makt och vishet.  

    Och såsom »himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk» i underbar omväxling och skönhet, skall hans förnuftsbegåfvade skapelse [page 200] genom sin mångfald mycket mera ådagalägga den öfverlägsna härligheten af hans makt.  

    Vi sluta detta af Guds ords uttryckliga lära och af förnuftets och naturens öfverensstämmelse därmed.

Justice understood.      Det är mycket viktigt, att vi hafva rätta begrepp om rättvisa.  En gåfva af ynnest bör aldrig betraktas såsom en med rätta förtjänt belöning.  

    En handling af blott och bart rättvisa är ingen anledning till någon särskild tacksamhet, ej heller är det något bevis på kärlek; men Gud bevisar sin stora kärlek till sina skapelser i en oändlig följd af oförtjänta ynnestgåfvor, hvilka böra framkalla deras kärlek och lof till gengäld.

Mouse.jpg (34144 bytes)      Gud hade rättighet att, om han så behagade, göra oss blott och bart till varelser med mycket kort tillvaro, till och med om vi aldrig hade syndat.  Han har gjort några af sina lägre skapelser sådana.  

    Han kunde hafva låtit oss njuta sina välsignelser för en tid och sedan, utan orättvisa, utplånat allas vår tillvaro.  Till och med en så kort tillvaro vore ynnest.  Det är endast af hans ynnest, som vi alls hafva någon tillvaro. 

   Aspiration of Lucifer--
   "How art thou
fallen from heaven,
O Lucifer,
son of the morning!
   "How art thou cut down to the ground,
which didst weaken
the nations!
   "For thou hast said

in thine heart, I will ascend into heaven,
I will exalt my throne above the stars of God:
   "I will sit also upon the mount of the congregation, in the sides of the north."
   Isaiah 14:12,13
     Huru mycket större ynnest innebär icke återköpandet af den genom synden en gång förverkade tillvaron!  Och vidare är det af Guds ynnest, att vi äro människor och icke djur, det är blott och bart af Guds ynnest, som änglar äro af en natur något litet högre än människor, och det är likaledes af Guds ynnest, som Herren Jesus och hans brud blifva delaktiga af den gudomliga naturen.  

    Det höfves därför alla hans intelligenta skapelser att med tacksamhet mottaga hvad helst Gud förlänar.  Hvarje annat tänksesätt förtjänar rättvisligen fördömelse och kommer, om det hyllas, att sluta i förnedring och tillintetgörelse. 

    En människa äger icke rättighet att eftersträfva att blifva en ängel, enär hon aldrig blifvit kallad till denna ställning, ej heller har en ängel någon rättighet att eftersträfva den gudomliga naturen, enär denna aldrig blifvit honom erbjuden.

    Däruti bestod Satans högmod, som förorsakade hans [page 201]störtande och kommer att sluta med hans tillintetgörelse. (Es. 14: 14.) 

»Hvar och en, som upphöjer sig, han skall varda förnedrad, och den, som förnedrar sig, han skall varda upphöjd» (Luk. 14: 11), men icke med nödvändighet till den högsta ställning.

 

 

Abraham5StarsA.jpg (8613 bytes)
Abraham

     Dels till följd af falska begrepp om rättvisa och dels af andra orsaker har ämnet utkorelse, sådan den läres i skriften, gifvit anledning till mycket tvistande och missförstånd.  

    Att skriften lär en utkorelse, torde endast få förneka, men på hvad princip utkorelsen eller urvalet hvilar, är en fråga, som är förmål för betydlig meningsskiljaktighet, i det några påstå, att det är en godtycklig, ovillkorlig utkorelse, och andra, att den är villkorlig.  

    Det ligger någon sanning, tro vi, i båda dessa åsikter.  En utkorelse å Guds sida är uttrycket af hans val för ett visst ändamål, ämbete eller tillstånd.  Gud har gjort den utkorelsen eller funnit för godt, att några af hans skapelser skulle blifva änglar, att några skulle blifva människor, att några skulle blifva däggdjur, fåglar, insekter o. s. v., och att några skulle blifva af hans egen gudomliga natur.  

    Och ehuru Gud enligt vissa villkor väljer alla, som komma att upptagas till den gudomliga naturen, så kan det dock icke sägas, att dessa mer än andra förtjäna det; ty det är blott och bart af ynnest, som någon skapad varelse äger tillvaro på något plan.

    »Alltså beror det icke af någons vilja eller löpande utan af Guds barmhärtighet» -- godhet och ynnest.  (Rom. 9: 16.)  

    Det är icke emedan de valda voro bättre än andra, som Gud inbjöd dem till den gudomliga naturen, ty han gick förbi änglarna, som ej hade syndat, och kallade några af de återlösta syndarna till gudomlig ära.  

    Gud har rättighet att göra, såsom han behagar med sitt, och han finner för godt att utöfva denna rättighet för utförandet af sina planer.  Enär allt, hvad vi hafva, är af Guds nåd, alltså:

Potter1.jpg (7009 bytes)

Hath not the potter power
over the clay?

Potter2.jpg (6651 bytes)

»O människa, hvem är du, som vill tvista med Gud?  Icke [page 202] säger väl verket till sin mästare: Hvarför gjorde du mig så?  Eller har icke krukomakaren makt öfver leret till att af samma massa göra ett käril till heder och ett annat till vanheder» -- eller mindre heder?  (Rom. 9: 20, 21.) 

    Alla skapades af samma gudomliga makt, somliga till att hafva högre natur och störe ära och andra till att hafva lägre natur och mindre ära. 

»Så säger Herren, Israels Helige, han som ock är hans (mannens) skapare: Frågen mig om det tillkommande; lämnen åt mig omsorgen om mina söner, mina händers verk.  Det är jag, som har gjort jorden och skapat människorna därpå; det är mina händer, som hafva utspänt himmelen och uppbådat hela dess härskara.»  

»Ty så säger Herren, som har skapat himmelen, han som är Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har beredt den, och som icke har skapat den till att vara öde utan danat den, för att man skall bo därpå.  Jag är Herren och ingen mer.»  (Es. 45: 11, 12, 18.)

     Ingen har rätt att föreskrifva Gud hans handlingssätt.  Om han grundade jorden, och om han icke danade den förgäfves utan gjorde den till att bebos af återställda, fullkomliga människor, hvilka äro då vi, att vi skulle tvista med Gud och säga, att det är orättvist af honom att icke förändra deras natur och göra dem alla delaktiga af en andlig natur, antingen lika änglarna eller lika hans egen gudomliga natur?  

    Huru mycket bättre anstår det oss icke att komma ödmjukt till Guds ord och »fråga» om tillkommande ting än att »befalla» eller vilja göra gällande, att han måste utföra våra idéer?  

    Herre, håll dina tjänare tillbaka från förmätenhetens synder: låt dem icke hafva makt öfver oss.  Intet Guds barn, tro vi, skulle medvetet vilja föreskrifva Herren hans handlingssätt; men huru lätt och nästan omedvetet falla ej många uti denna villfarelse.

The human race are God’s children by creation – the work of his hands.      Människorna äro Guds barn genom skapelsen – hans händers verk --, och hans plan med hänsyn till [page 203] dem är tydligt uppenbarad i hans ord.  Paulus säger, att den första människan (som var ett exempel på, hvad släktet kommer att blifva, då det är fullkomligt) var af jorden jordisk, och hans efterkommande, med undantag af evangelii församling, komma att i uppståndelsen fortfarande vara jordiska, mänskliga, afpassade för jordan.  (1 Kor. 15: 38, 44.)  

    David förklarar, att människan skapades endast något litet lägre än änglarna och kröntes med härlighet, ära, herravälde o. s. v. (Ps. 8: 5—9, eng. öfv.)  Och Petrus, Herren och alla profeterna ifrån världens begynnelse förklara, att människosläktet kommer att återställas till denna härliga fullkomlighet och återigen vara herre öfver jorden, såsom dess representant, Adam, var det. – Apg. 3: 19—21.

     Detta är den beskärda del, som det behagat Gud att gifva människosläktet.  Och hvilken härlig del! 

 

Close1.jpg (4491 bytes)
Close2.jpg (6357 bytes)
Close3.jpg (4255 bytes)

    Tillslut ögonen ett ögonblick för de scener af elände och ve, förnedring och sorg, som ännu råda till följd af synden, och måla för din själs blickar den fullkomliga jordens härlighet.  

    Ej en fläck af synd vanställer den harmoni och frid, som råder i ett fullkomligt samhälle, ej en bitter tanke, ej ett ovänligt ögonkast eller ord;  Kärlek, som väller fram ur hvarje hjärta, finner ett likartadt svar i hvarje annat jhärta, och välvilja kännetcknar hvarje handling.  

    Ingen sjukdom skall längre vara där, ingen värk eller smärta, intet tecken till förgängelse – icke ens fruktan för sådant. 

   Tänk på alla de taflor af hälsa och skönhet i människors form och drag, som du någonsin sett, och vet, att den fullkomliga mänskligheten kommer att äga ännu större skönhet.  

    Den inneboende renheten och den intellektuella och moraliska fullkomligheten kommer att trycka sin prägel på och förhärliga hvarje strålande anlete.  

    Sådant kommer det jordiska samhället att blifva, och de, som gråtande sörja de sina, skola få alla sina tårar aftorkade, då de sålunda se, att uppståndelseverket är fullbordadt. – Upp. 21: 4.[page 204]

 

Man will be absorbed
and enraptured with the glory on the human plane.

FlowerRose3.jpg (15468 bytes)

As God rejoices
in perfection,
so will it be
with man.

 

 

Flower9.jpg (2124 bytes)
Flower7.jpg (2137 bytes)
Flower10.jpg (15686 bytes)
FlowerRose4.jpg (30082 bytes)

     Och detta är endast förändringen i det mänskliga samhället.  Vi erinra också om att jorden, som »gjordes till att bebos» af ett sådant släkte, kommer att blifva en passande och angenäm boningsplats för dem, hvilket föreställdes af det edeniska paradiset, i hvilket den representativa människans först sattes.  

    Paradiset skall återställas.  Jorden skall icke längre bära törnen och tistlar och kräfva människans anletes svett för att gifva henne bröd, utan »jorden gifver (lätt och naturligt) sin gröda». 

     »Öknen skall blomstra såsom en lilja», djuren komma att blifva fullkomliga, villiga och lydiga tjänare, naturen med all dess behagliga mångfald skall på hvarje håll uppmana människan att se och känna Guds härlighet, makt och kärlek, och sinne och hjärta skall fröjdas i honom.  

    Det oroliga traktande efter någonting nytt, som nu råder, är icke ett naturligt utan ett abnormt tillstånd, som beror på var ofullkomlighet och vår närvarande otillfredsställand omgifning.  Det är icke likt Gud att oroligt tråna efter någonting nytt.  

    De flesta ting äro gamla för Gud, och Herren har mest behag till de ting, som äro gamla och fullkomliga.  Så skall det blifva med människan, då hon är återställd till Guds afbild.  

    Den fullkomliga människan skall icke fullt känna eller fatta och följaktligen skall hon icke föredraga andevarelsers härlighet, emedan hon är af en annan natur, alldeles såsom fiskar och fåglar af samma orsak föredraga och helst tycka om sin egen natur och sitt eget element.

    Människan skall blifva så intagen och hänförd af den härlighet, som omgifver henne på det mänskliga planet, att hon icke kommer att längta efter eller föredraga en annan natur eller andra omständigheter än de, som då åtnjutas.  En blick på församlingens närvarande erfarenhet belyser detta.  

    »Huru svårt» är det icke för dem, som äro rika på denna världens ägodelar, att ingå uti Guds rike.  De få goda ting, man äger, hafva till och med under det ondas och dödens närvarande välde [page 205] en sådan makt öfver den mänskliga naturen, att vi behöfva särskild hjälp från Gud för att hålla vår blick fäst på de andliga löftena.

What is God’s
plan for the
Christian church?
     Att den kristna församligen, Kristi kropp, är ett undantag från Guds allmänna plan för människosläktet, är tydligt af framställningen, att dess utväljande var bestämdt i den gudomliga planen före världens grundläggning (Ef. 1: 4, 5), vid hvilken tid Gud icke allenast förutsag släktets fall i synd utan äfven förutbestämde rättfärdigandet, helgandet och förhärligandet af denna klass, som han under evangelii ålder hållit på att utkalla ur världen till att blifva lika hans Sons bild, blifva delaktiga af den gudomliga naturen och medarfvingar med Kristus Jesus i det tusenåriga riket för upprättande af världsomfattande rättfärdighet och frid. – Rom. 8: 28—30.
The Church
is being selected
for a purpose.

The church class
is chosen by
an individual trial and by individually overcoming.

     Detta visar att utkorelsen eller valet af församlingen var någonting förutbestämdt a Guds sida; men märk: det är icke en ovillkorlig utkorelse af de individuella medlemmarna af församligen. 

   Gud bestämde före världens grundläggning, att en sådan skara skulle utväljas för ett sådant ändamål, inom en viss tid – evangelieåldern.  

    Ehuru vi icke kunna betvifla, att Gud kunde hafva förutsett, huru hvarje enskild medlem af församlingen skulle komma att handla, och på förhand vetat precis, hvilka skulle blifva värdiga och därför blifva medlemmar af denna »lilla hjord», så är detta likväl icke det sätt, hvarpå Guds ord framställer läran om utkorelsen.  

    Det var icke tanken på en individuell förutbestämmelse, som apostlarna sökte inprägla, utan att en klass var förutbestämd i Guds uppsåt att intaga den ärorika ställningen, och att dess utväljande komme att ske under villkor af svåra pröfningar af tro, lydnad och uppoffring af jordiska rättigheter o. s. v., intill döden.  

    Genom en individuell pröfning och genom individuellt »öfvervinnande» inväljas eller antagas sålunda de enskilda medlemmarna [page 206] af den förutbestämda klassen till alla de välsignelser och förmåner, som af Gud förutbestämts för denna klass.

"Glorified" signifies "Honored."

 

Jesus7EstellePlanet.jpg (7982 bytes)

     Ordet förhärligat i Rom. 8: 30 är från det grekiska ordet doxazo och betyder ärat eller hedrat.  Den ställning, till hvilken församligen utkoras, är en ställning af stor ära.  Ingen kunde tänka på att söka vinna en så stor ära.  Till och med vår Herre Jesus blef först kallad, innan han eftersträfvade densamma, såsom vi läsa:

»Så har icke heller Kristus gjort sig själf härlig (doxazo – ärad), att han skulle blifva öfverstepräst, utan den, som sade till honom:  ’Du är min son, i dag har jag födt dig’.» 

     Den himmelske Fadern ärade således vår Herre Jesus, och hvar och en af den utvalda skaran, som kommer att blifva medarfvinge med honom, kommer att sålunda äras med Guds ynnest. 

    Församlingen erfar i likhet med sitt hufvud en begynnelse af »äran», då den blifvit aflad af Gud till den gudomliga naturen genom sanningens ord (Jakob 1: 18), och de komma att blifva fullt delaktiga af äran, då de äro födda af anden, andliga varelser – det förhärligade hufvudets afbilder.  

    De, som Gud sålunda vill ära, måste vara fullkomliga och rena, men enär vi genom arf voro syndare, så icke blott kallade och inbjöd han oss till äran utan sörjde ock för rättfärdigande från synden genom sin Sons död för att sätta oss i stånd att erhålla den ära, till hvilken han kallar oss.

Called, chosen,
and faithful.

Bible17JulieF.jpg (2439 bytes)

     Vid utvälljandet af den lilla hjorden låter Gud en mycket allmän kallelse utgå -- »många äro kallade».  Alla äro icke kallade.  Kallelsen var först, under vår Herres ämbetstid, inskränkt till Israel efter köttet; men nu skola så många som Guds tjänare påträffa (Luk. 14: 23) nödgas (ej tvingas) till detta särskilda nådesgästabud.  

    Men till och med af dem, som höra och komma, äro icke alla värdiga.  Bröllopskläder (Kristi tillräknade rättfärdighet) tillhandahållas, men somliga vilja icke bära dem och måste förkastas, och af [page 207] dem, som ikläda sig rättfärdiggörelsens dräkt, och som undfå äran att aflas till en ny natur, lyckas icke alla göra sin kallelse och utkorelse fast genom trohet mot sitt förbund.  

    Om dem, som äro värdiga att uppträda med Lammet i härlighet, heter det, att de äro: »kallade, utkorade och trogna». – Upp. 14: 1 och 17: 14.

The call
is conditional.

Bible19Jerry.jpg (3525 bytes)

     Kallelsen är sann.  Guds föresats att utvälja och upphöja en församling är oföränderlig; men hvilka som komma att blifva af denna valda klass, är beroende af villkor.  Alla, som vilja dela den förutbestämda äran, måste uppfylla kallelsens villkor.  

»Låtom oss därför, då ett löfte står kvar att inkomma i hans hvila, frukta, att någon bland eder må befinnas hafva blifvit tillbaka.»  (Ebr. 4: 1.)  

    Under det den stora ynnesten icke beror af den, som vill, icke heller af den, som löper, så är den för den, som vill, och för den, som löper, sedan han blifvit kallad.

     Efter det vi sålunda, hoppas vi, klart ådagalagt Guds absoluta rättighet och uppsåt att göra hvad han vill med sitt eget, fästa vi uppmärksamheten på att den grundsats, som kännetecknar förlänandet af alla Guds ynnestgåfvor, är allas bästa.
There is no
blending
of natures.
     Under det vi alltså, på skriftens auktoritet, anse det bevisadt, att den mänskliga och den andliga naturen äro olika och tydligt skilda – att blandning af de två naturerna icke ingår i Guds afsikt utan vore en ofullkomlighet, och att förändring från en natur till en annan icke är regel utan ett undantag, i ett enda fall:  

    Kristuspersonen, hufvud och kropp – då blir det en sak af djupt intresse att lära känna, huru förändringen kommer att fullbordas, på hvilka villkor den kan vinnas, och på hvad sätt den kommer att förverkligas.

The change
of nature
from human
to divine
is a reward.

Jesus37Resur.jpg (11749 bytes)
"He is risen."

     De villkor, på hvilka församlingen kan upphöjas tillsammans med sin Herre till den gudomliga naturen (2 Pet. 1: 4), äro alldeles desamma som de villkor, på hvilka han undfick den: genom att träda i hans fotspår, [page 208] genom att öfverlämna sig till ett lefvande offer och sedan troget utföra detta invigningslöfte, till dess offrandet slutar med döden.  

    Denna förändring af natur, från mänsklig till gudomlig, gifves såsom en belöning till dem, som i evangelii tidsålder uppoffra den mänskliga naturen, såsom Herren gjorde, med alla dess intressen, förhoppningar och syften, närvarande och tillkommande – intill döden.  

    I uppståndelsen skola sådana uppvakna, icke till att deltaga med återstoden af människosläktet af den välsignade återställelsen till mänsklig fullkomlighet och alla åtföljande välsignelser, utan till att dela sin Herres likhet, ära och glädje såsom delaktiga tillsammans med honom af den gudomliga naturen. – Rom 8: 17;  Tim. 2: 12.

The New Nature: Begetting,
and then
a Birth.

Baptism1.jpg (13827 bytes)
Water Baptism

     Begynnelsen och utveckligen af den nya naturen liknas vid begynnelsen och utvecklingen af människolifvet.  Såsom det i ena fallet är ett aflande och sedan en födelse, så är det ock i det andra.  Helgonen sägas hafva blifvit aflade af Gud genom sanningens ord.  (1 Pet. 1: 3;  1 Joh. 5: 18;  Jak. 1: 18.)  

    Det vill säga, de mottaga den första väckelsen till det gudomliga lifvet af Gud genom hans ord.  Då de, sedan de af fri nåd blifvit rättfärdiggjorda genom tron på återlösningen, höra kallelsen:

    »Frambären edra kroppar till ett offer, som är lefvande, heligt (återlöst, rättfärdiggjordt) och (därför) Gud behagligt, eder förnuftiga gudstajänst» (Rom. 12: 1), och då de, hörsammande kallelsen, fullt inviga sin rättfärdiggjorda mänsklighet åt Gud till ett lefvande offer, vid sidan af Jesu offer, så antages det af Gud, och i och med denna handling begynner det andliga lifvet.  

    Sådana börja genast tänka och handla såsom det nya (omdanade) sinnet bjuder, ända till korsfästande af de mänskliga begären.  Från det ögonblick, invigningen skedde, räknas dessa af Gud såsom »nya skapelser».

Embryo
"New Creature" development

Bible16Student.jpg (2841 bytes)

     För dessa »nya skapelser» i embryo-tillstånd försvinner det gamla (mänskliga önskningar, förhoppningar, [page 209] planer o. s. v.), och allting blir nytt.  Den outvecklade »nya skapelsen» fortfar att växa och utveckla sig, i samma mån som den gamla mänskliga naturen med dess förhoppningar, syften, önskningar o. s. v. korsfästes.  

    Dessa två processer fortgå samtidigt alltifrån den tid, invigningen begynner, till dess döden af den mänskliga och födelsen af den andliga naturen följer.  

    Allt eftersom Guds ande fortfar att genom sitt ord afslöja mer och mer af sina planer, gör han sålunda äfven våra dödliga kroppar lefvande (Rom. 8: 11) och sätter sålunda dessa dödliga kroppar i stånd att tjäna honom; men när tiden kommer, skola vi få nya kroppar – andliga, himmelska, i alla hänseenden afpassade för det nya, himmelska sinnet.

The First Resurrection      Födelsen af den »nya skapelsen» sker i uppståndelsen (Kol. 1: 18), och uppståndelsen af denna klass kallas den första (eller förnämsta) uppståndelsen.  (Upp. 20: 6.)  

    Man bör ihågkomma, att vi icke äro i verkligheten andevarelser förrän vid uppståndelsen, ehuru vi alltifrån den tid, vi undfå barnaskapets ande, räknas såsom sådana.  (Rom. 8: 23—25;  Ef. 1: 13, 14;  Rom. 6: 10, 11.)  

    Då vi blifva verkliga andevarelser, det vill säga, då vi äro födda af anden, skola vi icke längre vara köttsliga varelser; ty »det, som är födt af anden, är ande».

Consecration      Denna födelse till den andliga naturen i uppståndelsen måste föregås af ett aflande af anden vid invigningen, lika visst som köttets födelse föregås af ett aflande af köttet.  

    Alla, som äro födda af köttet i den förste Adams, den jordiskes, bild, blefvo först aflade af köttet; och somliga hafva blifvit aflade på nytt af Guds ande, genom sanningens ord, på det att de, när tiden är inne, må födas af anden till den himmelskas bild i den första uppståndelsen:  

»Såsom vi hafva burit den jordiskas bild, så skola vi (församligen) ock bära den himmelskas bild» -- såvida ej affall sker. – 1 Kor. 15: 49;  Ebr. 6: 6.

Renewing your minds – a transforming work
"I beseech you therefore, brethren,
by the mercies
of God,
that ye present your bodies
a living sacrifice, holy acceptable unto God,
which is your reasonable service."
Romans 12:1
     Om ock antagandet af den himmelska kallelsen och vår invigning i lydnad därför afgöres vid ett och samma ögonblick, så är bringandet af hvarje tanke i öfverensstämmelse med Guds sinne någonting, som sker gradvis: det är ett gradvis riktande till himmelen af det, som af naturen böjer sig till jorden.  

    Aposteln kallar detta en förvandlingsprocess, sägande: 

»Skicken eder icke efter denna världen, utan förvandlen eder (till den himmelska naturen) genom edert sinnes förnyelse, på det att I mån kunna pröfva, hvad som är Guds goda, behagliga och fullkomliga vilja.» -- Rom. 12: 2.

     Det bör märkas, att dessa apostelns ord icke äro riktade till den otrogna världen utan till dem, hvilka han erkänner såsom bröder, såsom man finner af föregående vers:  

»Så förmanar jag nu eder, mina bröder,...att I frambären edra kroppar till ett offer, som är lefvande, heligt och Gud behagligt.»

Transformation
of character
and nature.

TabAltar.jpg (7871 bytes)
Altar of Sacrifice

 

 

 

 

Church1C.jpg (6466 bytes)

     Det tros allmänt, att när en människa blir omvänd från synd till rättfärdighet och från otro och fiendskap mot Gud till förtröstan på honom, så är detta den förvandling, som Paulus menade.  

    Detta är i sanning en stor förändring – en förvandling men icke den förvandling, som Paulus här afser.  Det är en karaktärens förvandling; men Paulus åsyftar en förvandling af natur, som på vissa villkor är utlofvad at troende under evangelii ålder, och han uppmanade troende att uppfylla dessa villkor.  

    Hade icke en sådan karaktärens förvandling allaredan ägt rum hos dem, som han talade till, kunde han icke hafva kallat dem bröder – därtill bröder, som hade någonting »heligt och Gud behagligt» att frambära såsom offer; ty endast de, som äro rättfärdiggjorda genom tron på återlösningen, räknas af Gud såsom heliga och välbehagliga. 

   Förvandling af natur blir resultatet för dem, som under evangelii ålder frambära sin rättfärdiggjorda mänsklighet till ett lefvande offer, såsom Jesus frambar sin fullkomliga [page 211] mänsklighet till ett offer, afsägande sig alla rättigheter och anspråk på framtida mänsklig tillvaro och lämnande utan afseende närvarande mänskliga njutningar, företräden, rättigheter o. s. v.  

    Det första, som uppoffras, är den mänskliga viljan, och därefter få vi icke låta leda oss hvarken af vår egen eller någon annan mänsklig vilja utan endast af den gudomliga viljan.  

    Den gudomliga viljan blir vår vilja, och vi räkna den mänskliga viljan såsom icke vår egen utan såsom en annans vilja, som skall lämnas utan afseende och uppoffras.  

    Sedan den gudomliga viljan blifvit vår vilja, begynna vi tänka, sluta och döma från den gudomliga ståndpunkten:  Guds plan blir vår plan, och Guds vägar blifva våra vägar.  Ingen kan fullt förstå denna förvandling, som icke har på fullt allvar framburit sig såsom offer och till följd däraf kommit att erfara densamma.

    Förut fingo vi njuta af allt, som icke var verkligen syndigt, ty världen och allt dess goda gjordes för människan att njuta af, och den enda svårigheten bestod i att undertrycka de syndiga böjelserna.  

    Men de invigda, de förvandlade, måste icke endast bemöda sig att undertrycka synden, de måste uppoffra det närvarande goda och ägna all sin kraft åt Guds tjänst.  Och de, som äro trogna i tjänande och offer, skola i sanning dagligen få erfara, att denna världen icke är deras hviloplats, och att de här icke hafva någon varaktig stad.  

    Men deras hjärtan och förhoppningar komma att vända sig till den »sabbatsro, som står åter för Guds folk».  Och detta välsignade hopp lifvar och eggar i sin tur till fortsatt offer.

"And be not conformed
to this world;
but be ye transformed
by the renewing
of your mind,
that ye may prove what is that good, and acceptable, and perfect will
of God."
Romans 12:2

 

 

The "earnest"
of our inheritance

SpiritF.jpg (1519 bytes)

     Sålunda förnyas eller förvandlas sinnet genom invigningen, och önskningar, förhoppningar och syften begynna höja sig till de andliga och osedda utlofvade tingen, under det mänskliga förhoppningar etc. dö.  

    De, som sålunda äro förvandlade eller beginna sig i en förändringsprocess, räknas som »nya skapelser», aflade af Gud och så till vida delaktiga af den gudomliga naturen. [page 212]  Märk väl skillnaden mellan dessa »nya skapelser» och de troende och »bröder», som äro blott rättfärdiggjorda.  

    De, som tillhöra den senare klassen, äro ännu af jorden jordiska, och bortsedt från syndiga begär äro deras förhoppningar, önskningar och syften sådana, som komma att fullt tillfredsställas vid den utlofvade återställelsen.  

    Men de, som tillhöra den förra klassen, äro icke af denna världen, äfven såsom Kristus icke är af denna världen, och deras förhoppningar hafva till sin medelpunkt de osynliga tingen, där Kristus sitter på Guds högra sida.  Utsikten till jordisk härlighet, så fängslande för den naturliga människan, skulle icke längre vara en tillfredsställande andel för dem, som äro aflade af detta himmelska hopp, för dem, som se härligheten af de himmelska hopp, för dem, som se härligheten af de himmelska löftena, och som se den roll, som blifvit dem anvisad i den gudomliga planen.

    Detta nya, gudomliga sinne är underpanten på vårt arf till den gudomliga naturen – sinne och kropp.  Detta uttryck, en gudomlig kropp, torde kanske förvåna en del; men det säges oss, att Jesus nu är afbilden af sin Faders väsen, och att de, som öfvervinna, skola »blifva honom lika» och »se honom, såsom han är».  (1 Joh. 3: 2.)  

»Det gifves en naturlig (mänsklig) kropp, och det gifves en andlig kropp.»  (1 Kor. 15: 44.)  

    Vi skulle icke kunna tänka oss hvarken vår himmelske Fader eller vår Herre Jesus såsom blott och bart stora sinnen utan kroppar.  Deras kroppar äro härliga, andliga kroppar, ehuru det ännu icke är uppenbart, huru stor härligheten är, och det kommer icke att blifva uppenbart, förrän vi också blifvadelaktiga af den gudomliga naturen.

Transforming of the mind –
gradual

Change of the body – instantaneous

     Under det att sinnets förvandling från mänskligt till andligt är någonting, som sker så småningom, så kommer förändringen från en mänsklig till en andlig kropp icke att ske så småningom utan ögonblickligt.  (1 Kor. 15: 52.)  

    Nu, såsom Paulus säger, hafva vi denna skatt (det gudomliga sinnet) uti lerkäril, men [page 213] när tiden är inne, kommer skatten att vara i ett härligt käril, som passar härför – den andliga kroppen.

Spiritual natures have a wider range of faculties
than the human.

Sky4.jpg (24453 bytes)

     Vi hafva sett, att den mänskliga naturen är en afbild af den andliga.  (1 Mos. 5: 1.)  Till exempel, Gud har vilja, så hafva människor och änglar; Gud har förnuft och minne, så hafva ock hans förnuftsbegåfvade skapelser – änglar och människor.  

    Karaktären af själsverksamheten hos båda är densamma.  Med samma data och under liknande omständigheter kunna dessa olika naturer uppnå samma slutsatser.  

    Ehuru själsförmögenheterna äro likartade hos den gudomliga, den angeliska och den mänskliga naturen, så veta vi likväl, att de andliga naturerna hafva krafter bortom och utöfver den mänskliga – krafter, hvilka, tro vi, härröra icke af olika förmögenheter utan af den större räckvidden af samma förmögenheter och de olika omständigheter, under hvilka de äro verksamma.  

    Den mänskliga naturen är en fullkomlig jordisk afbild af den andliga naturen, ägande samma förmögenheter, som dock äro begränsade till det jordiska området, och med förmåga och sinne för att se endast så mycket bortom det jordiska, som Gud finner för godt att uppenbara för människans nytta och sällhet.

We catch
only glimpses
of the divine
wisdom, power
and goodness.

Universe2.jpg (12908 bytes)

     Den gudomliga naturen är den högsta ordningen af de andliga naturerna, och huru omätligt är icke afståndet mellan Gud och hans skapelser!  

    Vi kunna uppfånga endast skymtar af härligheten af den gudomliga visheten, makten och godheten, när han, såsom i ett panorama, låter några af sina mäktiga verk passera framför oss.  Men vi kunna möta och begripa härligheten af den fullkomliga männskligheten.

     Med dessa tankar klart för oss kunna vi fatta, huru förändringen från den mänskliga till den andliga naturen åstadkommes, nämligen genom att öfverflytta samma själsförmögenheter till högre villkor.  Då vi blifvit iklädda den himmelska kroppen, skola vi hafva de himmelska krafter, som tillhöra denna härliga [page 214] kropp; och vi skola hafva den tankens räckvidd och den maktens omfattning, som tillhöra den.

    Den förändring eller förvandling af sinnet, från jordiskt till himmelskt, som de invigda erfara här, är begynnelsen af denna förändring af natur.  Det är icke en förändring af hjärnan, ej heller ett underverk i dess förändrade verksamhet, utan det är sinnets vilja och riktning, som förändras.  

    Vår vilja och vårt tänkesätt utgöra vår individualitet; följaktligen förvandlas vi och räknas såsom verkligen hörande till den gudomliga naturen, då vår vilja och vårt tänkesätt sålunda förändras. 

   Visserligen är detta blott en mycket ringa början, men en aflelse, såsom detta kallas, är alltid blott en ringa början; likväl är det underpanten på eller försäkran om det fulländade verket. – Ef. 1: 13, 14.

A change of nature does not cause
a loss of identity.

 

     Somliga hafva frågat: Huru skola vi känna oss själva, då vi blifvit förändrade?  Huru skola vi då veta, att vi äro samma varelser, som lefde, ledo och offrade, på det vi måtte blifva delaktiga af denna härlighet?  Skola vi vara samma medvetna varelser?  

    Ja, med största visshet.  Dogo vi med Kristus, skola vi och lefva med honom.  (Rom. 6: 8.)  Förändringar, som dagligen försiggå med var mänskliga kropp, komma oss icke att förgäta det förflutna eller att förlora var indentitet.*

    [*Våra mänskliga kroppar äro underskastade ständig förändring.  Vetenskapen förklarar, att hvart sjunde år ser en fullständig förändring i de atomer, af hvilka vår kropp består.  
    Likaså kommer den utlofvade förändringen från mänskliga till andliga kroppar icke att tillintetgöra hvarken minne eller identitet utan öka deras styrka och omfång.  
    Samma gudomliga sinne, som nu tillhör oss, med samma minne, samma förmåga att tänka o. s. v., kommer då att finna sina krafter utvidgade till omätligt djup och höjd, i öfverensstämmelse med sin nya andliga kropp; och minnet kommer att spåra hela vår bana från den tidigaste mänskliga barndomen, och vi skola, vid jämförelse, blifva i stånd att fullt fatta, hvad den härliga belöningen för vårt offer innebär.  
    Men detta skulle icke kunna vara fallet, om det mänskliga sinnet icke vore en afbild af det andliga.]
 

 

 

 

Jesus12Praying.jpg (8892 bytes)

     Dessa tankar hjälpa oss ock att förstå, huru Sonen, sedan han blifvit förvandlad från andligt till mänskligt [page 215] tillstånd – till mänsklig natur och jordiska villkor – var en människa; och ehuru det var samma varelse i båda fallen, så var han i de första villkoren andlig och i de andra villkoren mänsklig.  

    Emedan de två naturerna äro olika och tydligt åtskilda, och den ena likväl en afbild af den andra, så kunde Jesus, emedan samma själsförmögenheter (minne o. s. v.) äro gemensamma för båda, ihågkomma sin forna härlighet, hvilken han hade, innan han blef människa, men hvilken han hade, innan han blef människa, men hvilken han icke hade, sedan han blifvit människa, såsom hans ord bevisa: 

    »Fader, förhärliga du mig hoss dig själf, med den härlighet, som jag hade hos dig, förrän världen var» (Joh. 17: 5) – härligheten af den andliga naturen.  

    Och denna bön är mer än besvarad i hans närvarande upphöjelse till den högsta form af andevarelse, den gudomliga naturen.

You who are consecrated,
to which influences are you submitting?

"...Be ye transformed."

wpe6C3.jpg (3212 bytes)

     I det vi åter vända oss till Pauli ord, läga vi märke till att han icke säger: »Likformen eder icke själfva efter denna världen utan förvandlen eder själfva till Guds likhet», utan han säger: »Blifven icke likformade...utan blifven förvandlade.»  (Eng. öfv.)  

    Detta är väl uttryckt, ty själfva forma vi oss icke lika, ej heller förvandla vi oss själfva, utan antigen underkasta vi oss att likformas med världen genom de världsliga inflytelserna, världsanden omkring oss, eller också underkasta vi oss Guds vilja, den heliga viljan eller anden, för att blifva förvandlade genom himmelska inflytelser, hvilka utöfvas genom Guds ord.  

    Du, som är invigd, hvilka inflytelser underkastar du dig?  De förvandlande inflytelserna leda till närvarande uppoffringar och lidanden, men slutet är härligt.  Om du utvecklas under dessa förvandlande inflytelser, så pröfvar [page 216] (finner) du dagligen, hvad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja.

     Må de, som hafva lagt sitt allt på offeraltaret, beständigt ihågkomma, att under det Guds ord innehåller både jordiska och himmelska löften, ttillhöra oss endast de senare.  Vår skatt är i himmelen: må våra hjärtan beständigt vara där.  

    Vi äro kallade att söka vinna, icke blott en andlig natur utan den högsta ordningen af de andliga naturerna, den gudomliga -- »så mycket högre än änglarna».  (2 Pet. 1: 4;  Ebr. 1: 4.) 

Sky3F.jpg (2214 bytes)      Den himmelska kallelsen är inskränkt till evangelieåldern:  den har alldrig utgått före densamma, och den upphör med dess slut.  Lif (för dem, som komma att återställas såsom människor) och odödlighet (det pris, för hvilket Kristi kropp kämpar) hafva båda framburits i ljuset under denna ålder.  (2 Tim. 1: 10.)

   Den mänskliga och andliga naturen komma båda att blifva härliga i sin fullkomlighet men likväl tydligt åtskilda och olika.  

    Ett icke obetydligt drag i härligheten af Guds fulländade verk kommer att blifva den sköna mångfald och dock underbara harmoni, som skall råda uti allt, både lefvande och liflöst – harmoni inbördes och harmoni med Gud.

 

StarBlueMtnRockF.jpg (6112 bytes)

 

For att gå tilbaka till 
hemsidan klicka 
kar
tl
ägger på.

HomeSymbol.jpg (6039 bytes)

Överför e-post till