Jehovas Dag

– »Herrens dag», »hämndens dag», »vredens dag». 
– En tid af stor nöd. 
– Dess orsak. 
– Bibelus vittnesbörd beträffande densamma. 
– Des eld och storm, dess skakande och smältande 
   visade vara bildliga. 
– Davids vittnesbörd. 
– Johannes’ vittnesbörd. 
– Den närvarande ställningen och utsikterna för
   framtiden, sådana de te sig för de båda fientliga 
   lägren, kapitalister och arbetare. 
– Ett botenedel, som ej vill lyckas. 
– Beviset härför. 
– Helgonens tillstånd under nöden och deras 
   ratta förhållande gent emot densamma. 

Christ will be
the General
of Jehovah.

    Och intet under, att en omhvälfning, som får en sådan omfattning och nödvändiggör så stora förändringar, skulle förorsaka nöd.  Små revolutioner ha medfört nöd i alla tider; men denna, som blir så mycket större än någon föregående, kommer att förorsaka en tid af nöd, hvars like icke har funnits allt ifrån den dag, då människor blefvo till – ej heller någonsin skall varda. – Dan. 12: 1;  Matt. 24: 21, 22.

     Den kallas »Jehovas dag», emedan ehuru Kristus med konungslig titel och makt kommer att närvara såsom Jehovas representant och öfvertaga ledningen af det hela under denna nödens tid, så är detta mera såsom Jehovas härförare, hvilken underlägger sig allt, än såsom fridsfursten, hvilken välsignar alla.  

    Allt eftersom falska och ofullkomliga uppfattningar och system falla, kommer emellertid den nye konungens fana att höjas, och slutligen skall han erkännas och hyllas af alla såsom konungarnas konung.  Alltså framställa profeterna det såsom Jehovas verk att upprätta [page 328] Kristi välde:  

»Jag skall gifva dig hedningarna till arfvedel och jordens ändar till egendom.»  (Ps. 2: 8.)  

»I de konungars dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike.»  (Dan. 2: 44.)  

    Den gamle af dagar satte sig, och där fördes fram inför honom en, som liknade en människoson, och åt denne gafs ett välde, på det att alla riken skulle tjäna och lyda honom.  (Dan. 7: 9, 13, 14, 22, 27.)  Därtil kommer Pauli framställning, att då Kristus fullbordat syftemålet med sin regering, 

»då skall äfven Sonen själf varda underlagd den (Fadern), som har lagt allt under honom.» -- 1 Kor. 15: 28.

God has
established
certain laws
in harmony
with which
He operates.

    Gud har fastställt vissa lagar, efter hvilka han verkar, och de, som af någon orsak komma i strid med dessa, skörda straffet eller vrede för sitt eget handlingssätt.  Guds råd till människosläktet ha ständigt blifvit förkastade, utom af ett fåtal, och, såsom vi visat, tillät han dem att gå sin egen väg och glömma Gud och hans råd.  (Rom. 1: 28.)

     Sedan inskränkte han sin särskilda omvårdnad till Abraham och hans efterkommande, hvilka bekände sig åstunda hans väg och hans tjänst.  Deras hårdnackenhet såsom ett folk och deras hjärtans oärlighet mot Gud icke endast hindrade dem på ett naturligt sätt från att mottaga Messias utan förberedde dem på ett lika naturligt sätt för och bragte dem uti nöd, som gjorde ett slut på deras nationella tillvaro.

The "time of trouble" will be
the natural consequence of unrighteousness.

    Detta skulle haft stort inflytande på människorna, om de aktat på Herrens undervisning, men, egensinniga som alltid, hafva de dragit föga nytta af skriftens råd, och nöden på Herrens dag kommer såsom en följd af denna försummelse.  Åter kan det sagas vara Guds vrede, så framt det onda kommer genom förakt för hans råd och såsom en vedergällning för orättfärdighet.  

    Betraktad i ett annat ljus är emelleritd den nöd, som kommer öfver världen, det naturliga eller af sig själf följande resultatet af synden, hvilket resultat Gud förutsåg, och mot hvilket hans råd skulle hafva skyddat den, om de blifvit åtlydda.

The world
has disregarded God’s counsel.

The "voice of avarice"
--Get all you can...

 »Frambären edra kroppar till ett lefvande offer» (Rom. 12: 1), 

så har hans budskap till världen varit:

 »Afhåll din tunga från det som är ondt, och dina läppar från att tala svek.  Vänd dig bort ifrån det som är ondt och gör det som är godt, sök friden och trakta därefter.»  (Ps. 34: 14, 15.)  

     Endast få hafva gifvit akt på vare sig det ena eller det andra budskapet.  Endast en liten hjord har gifvit sig till offer, och hvad världen vidkommer, så har den, ehuru den hängt upp mottot: 

    »Ärlighet varar längst», i allmänhet uraktlåtit att efterlefva det.  Senare har den lyssnat till begärets röst: Sök att få allt, hvad du kan, af rikedom, ära och makt i denna världen, sak samma, pa hvilket sätt du erhåller det, eller hvem som förlorar genom din vinst.  Med ett ord, nöden på denna Herrens dag skulle icke och kunde icke komma, om Guds lags grundsatser iakttogos i någon betydlig utsträckning.  Denna lag är i korthet:  Du skall älska Herren din Gud af allt ditt hjärta och din nästa som dig själf.  (Matt. 22: 37—39.)  

    Det är, emedan det fördärfvade eller köttsliga sinnet strider emot denna Guds lag och icke är densamma underdånigt, som nöden skall komma som en naturlig följd likt skörd efter utsäde. [page 330]

The selfish, stony heart of man
will become
a heart of flesh.

    Den har varit densamma i världens alla tidsåldrar och kommer att förblifva, till dess genom kraften af Messias’ järnregering icke makt eller vinningslystnad utan kärlek kommer att afgöra, hvad rätt är, och framtvinga den (rätten), till dess alla fått tillfälle att lära känna den stora fördelen af en rättfärdighetens och kärlekens regering jämförd med själfviskhetens och styrkans; till dess människans själfviska, stenhårda hjärta under inflytande af sanningens och rättfärdighetens solljus än en gång blifver, sådant det var, då Gud förklarade det »mycket godt» -- ett hjärta af kött. – Hes. 36: 26.

How did the
change from Godlike love
to selfishness
come about?

Sustenance became the principal aim
and interest of life.

    Då våra dömda första föräldrar gingo ut och begynte kampen för tillvaron, sökande att förlänga lifvet till dess yttersta gräns, möttes de strax af törne och tistel och ofruktbar jordmån, och striden mot allt detta förorsakade trötthet och den anletes svett, hvilket allt Herren förutsagt.  Småningom begynte de intellektuella och moraliska egenskaperna att förkrympa af brist på öfning, medan de lägre egenskaperna bibehöllo sig på grund af ständig öfning.  

    Uppehället blef lifvets förnämsta mål och intresse, och dess kostnad i arbete blef den måttstock, efter hvilken alla andra intressen värderades, och mammon blef jordens herre.  Kunna vi då undra på att mänskligheten under så-dana [page 331] omständigheter blef själfvisk, vinningslysten och egennyttig, hvar och en sträfvande efter det mesta möjliga – först af det nödvändiga och sedan af den ära och det öfverflöd, mammon skänkte?  Det är blott den naturliga benägenheten, hvaraf Satan dragit stor fördel.

The veil
of ignorance
and superstition
is now
being lifted.

Wealth brings
many evils
and some
blessings.

    Men när den tid nalkades, i hvilken Jehova ämnade välsigna världen medels en återställelse genom Messias, begynte han lyfta okunnighetens och vidskepelsens slöja genom nutidens hjälpmedel och uppfiningar, och med detta kom folkets allmänna höjande och härskarnes minskade makt.  Världens rikedomar äro icke längre i händerna på dess konungar utan förnämligast hos folket.

          Ehuru rikedom medför mycket ondt, medför den ock åtskilliga välsignelser: de rika erhålla bättre uppforstran; sålunda höjas de i intellektuellt afseende öfver det fattigare folket och komma i mer eller mindre beröring med furstehusen.  

    Därför finnes det en aristokrati, som äger både penningar och bildning till stöd och hjälp vid sitt snikna sträfvande att vinna allt, hvad den möjligtvis kan, och hålla sig i främsta ledet till hvad pris som helst.

As people
take advantage
of educational facilities, they
begin to think
for themselves.

    Många sådana tro tvifvelsutan uppriktigt, att mammonsdyrkarnas (de själfva å ena sidan och de rika å den andra) motstridiga intressen lätt och rättvist skulle kunna utjämnas, och utan tvifvel hafva de den känslan, att om de voro rika, skulle de vara mycket människovänliga och fullkomligt villiga att älska sin nästa som sig själfva.

      Men tydligen bedraga de sig, ty det är i sanning mycket få, som i sitt nuvarande tillstånd visa ett sådant sinnelag, och de, som icke äro trogna i bruket af litet af denna världens goda, skulle icke vara trogna, om de hade större rikedomar.  Erfarenheten bestyrker detta, ty några af de mest hårdhjärtade och egennyttiga bland de rika äro sådana, som plötsligt svingat sig upp från en anspråkslösare ställning.

Hospitals

Libraries

    Dessa institutioner hafva nästan alltid de godhjärtade och människovänliga bland de rika att tacka för sin tillvaro och äro saker, som de fattigare klasserna hvarken hafva tid, ej heller i allmänhet nödvändig insikt eller intresse för att bringa i framgångsrik verksamhet.

There has been
a growing
opposition between
the wealthy
and labor.

The increase of
knowledge and
liberty brings
discontent.

    Som en följd häraf dragas de rika allt närmare till regeringarna, och de arbetande massorna, [page 333] som börja tänka, att lagar och regeringar äro till för att hjälpa de rika och undertrycka de fattiga, dragas alltmer öfver på socialdemokratiens, kommunismens och anarkismens sida i den tron, att deras intressen bäst betjänas däraf, och fatta icke, att den sämsta och kostsammaste regering är vida bättre än alls ingen.

      Manga skriftställen visa klart, att detta kommer att blifva karaktären af den nöd, under hvilken nuvarande civila, sociala och religiösa system komma att försvinna, och at det är just därtill, som den ökade kunskapen och friheten kommer att leda till följd af människans ofullkomlighet i intellektuellt, moraliskt och fysiskt hänseende.  

    Dessa skriftställen skola behandlas med tiden, men här kunna vi endast fästa uppmärksamheten på några få bland de många och i förbigående framhålla för vara läsare, att i många af gamla testamentets profetior, i hvilka Egypten, Babylon och Israel spela en så framstående roll, afsågs icke endast en första bokstaflig uppfyllelse utan också en andra och större.  

    Så till exempel måste förutsägelserna beträffande Babylons fall etc. betraktas som i högsta grad öfverdrifna, om vi icke tänkte oss ett symboliskt och antitypiskt såväl som ett bokstafligt Babylon.

    Uppenbarelseboken innehåller förutsägelser, som upptecknades långt efter att det verkliga Babylon fallit i ruiner, och som följaktligen äro tillämpliga endast på det symboliska Babylon.  Men den stora likheten mellan profeternas ord, hvilka synbarligen ställdes direkt till det bokstafliga Babylon, visar alltså att dessa i en särksild mening gälla om det symboliska Babylon.  

    I denna större uppfyllelse representerar Egypten världen, Babylon representerar namnförsamlingen, kallad kristenhet, medan Israel, såsom redan visats, ofta representerar hela världen i dess rättfärdiggjorda tillstånd, sådan, den kommer att blifva – dess härliga konungsliga prästerskap, dess heliga leviter och des troende och tilbedjande folk, rättfärdiggjordt på grun af försoningsoffret [page 334] och bragt till ett tillstånd af förlikning med Gud.  

    Åt Israel äro välsignelserna utlofvade, åt Egypten plågorna och åt det starka Babylon ett märkligt, fullständigt och evigt omstörtande, såsom en stor kvarnsten, som kastas i hafvet (Upp. 18: 21), för att aldrig mer återställas utan hållas i evig afsky.

 »Nu väl, I rika, gråten och jämren eder öfver det elände, som skall öfvergå eder.  Eder rikedom är förmultnad (har förlorat sitt värde), och edra kläder äro uppätna af mal.

  »Edert guld och silf ver är förrostadt, och deras rost skall vara till ett vittnesbörd för (mot) eder, och den skall såsom en eld förtära edra kroppar.  I hafven samlat eder skatter på de yttersta dagarna.  

  »Se, de arbetares lön, som hafva afmejat edra åkrar, hvilken I hafven undanhållit dem, ropar, och skördemännens rop hafva trängt in i Herren Sebaots öron.»  

    Han tillägger, att den klass, som kommer i svårigheter, varit van vid öfverflöd, som till stor del erhållits på andras bekostnad, bland hvilka funnos några af de rättfärdiga, och från dessa hade själfva lifvet blifvit utprässadt, emedan de icke stodo emot.  Aposteln uppmanar »bröderna» att tåligt bära sin lott, huru den än måtte blifva, medan de se uppåt och vänte förlossning genom Herren.  

    Just detta tingens tillstånd kan nu ses närma sig, och ute i världen, bland dem, som äro vakna, »uppgifva människor andan af förskräckelse och af väntan på det, som skall öfvergå världen».  

    Alla veta, att vår tids förhärskande benägenhet leder till lägre arbetslöner, utom där priserna på konstladt sätt hållas uppe eller höjas genom sammanslutning af arbetarna, strejker o. s. v.; och med massornas närvarande tänkesätt för ögonen kunna alla se, att det är endast en tidsfråga, när yttersta graden af uthärdande skall hafva uppnåtts, och när uppror säkert skall blifva följden.  

    Detta kommer att [page 335] oroa kapitalet, hvilket då kommer att undandragas handel och industri och uppläggas i hvalf och skattkammare, hvarest det till sina ägares stora förtret kommer att äta upp sig själf genom utgifter för dess beskydd, medan det ligger i overksamhet.  

    Detta i sin tur skall med säkerhet föranleda allmänt obestånd, panik och förlamning af affärsröresle, emedan alla affärer i stor stil för det mesta bedrifvas på kredit.  

    Den naturliga följden af allt detta skall blifva, att tiotusental, som äro beroende af sin arbetsförtjänst för sit dagliga bröd, blifva arbetslösa, och att världen uppfylles med lösdrifvare och personer, hvilkas behof komma att trotsa all lag.  

    Då skall det blifva, såsom profeten skildrar det (Hes. 7: 10—19), att köparen icke må glädjas och säljaren icke må sörja, ty nöd skall vara öfver alla, och det skall icke vara någon säkerhet till egendom.  Då skola alla händer hänga slappa och vara maktlösa till att afhjälpa nöden.  

    De skola kasta sitt silfver ut på gatorna och akta sitt guld såsom orenlighet.  Deras silfver och guld skall icke kunna frälsa dem på Herrens vredes dag.

    Alla skola således se, hvarför dessa profetior rörande Herrens dag ställdes till Israel och Jerusalem mer eller mindre direkt, ehuru af sammanhanget på de olika ställena framgår, att hela mänskligheten innefattas i de fullständiga uppfyllelserna.  

Destruction of
Jerusalem - 70 A.D.
A picture of trouble
upon Christendom

»Herren har tillredt ett slaktoffer, han har [page 336] invigt sina gäster.  (Jämför Upp. 19: 17.)  

Och det skall ske på Herrens slaktoffers dag, att jag skall hemsöka furstarna och konungasönerna och alla, som kläda sig i utländska kläder.  

Och jag skall på den dagen hemsöka (äfven) alla (marodörer), som hoppa öfver tröskeln, dem som fylla sin Herres hus med våld och svek.»  

    (Detta visar icke endast, att det kommer att blifva ett stort omstörtande af rikedom och makt på denna nödens tid, utan äfven att de, som för tillfället äro himlens verktyg till att nedbryta närvarande system, också komma att straffas för sitt lika orättvisa och orättfärdiga handlingssätt; ty den kommande nöden kommer att omfatta alla klasser och bringa trångmål öfver alla människor.)

The trouble involves
all classes.

March 1917
Czar Nicholas II of Russia abdicates

November 1917
Bolshevik
Revolution

November 10, 1989
Berlin Wall,
symbol of Communist
oppression,
comes down

December 25, 1989
Communist Dictator Nicolae Ceausescu executed

»Herrens stora dag är nära, ja, den är nära, den kommer med stor hast.  Hör, det är Herrens dag!  I ångest ropa nu hjältarna.  

»En vredens dag är den dagen, en dag af ångest och trångmål, en dag af ödeläggelse och förödelse, en dag af mörker och tjocka (osäkerhet och dystra aningar jämte för handen varande ångest), en dag af moln (nöd) och töcken, en dag då basunljud (den sjunde symboliska basunen, som ljuder hela denna nödens dag – äfven kallad Guds basun, emedan den är förknippad med händelserna på denna Herrens dag) och härskri höjes mot de fasta städer och de högsta murtorn (larmande och hvarandra motsägande förkastelsedomar af starka och välförskansade regeringar).  

»Då skall jag bereda människorna sådan ångest, att de gå där såsom blinda (trefvande i ovisshet, icke vetande, hvad de skola taga sig till), därför att de hafva syndat mot Herren.  

»Deras blod skall kastas omkring såsom stoft och deras kroppar såsom orenlighet.  Hvarken deras silfver eller deras guld skall kunna rädda dem på Herrens vredes dag (ehuru rikedom förut kunde förse allt slags lyx och bekvämlighet); af hans nitälskans eld skall hela jorden förtäras.  

»Ty en ände, ja, en ände med förskräckelse [page 337] skall han göra på alla jordens (rika) inbyggare.» 

   (Denna ödeläggelse skall tillintetgöra många af de rika i den meningen, att de skola upphöra att vara rika, ehuru den utan tvifvel också kommer att innebära förlusten af många människolif ur alla klasser.)

    Vi skola icke söka följa profeterna i deras detaljer, i det de från olika synpunkter beskrifva denna dags nöd, utan i korthet fullfölja den af profeten ofvan sist antydda tanken, nämligen att hela jorden skall förtäras af Guds nits eld.  

The fire
of God’s zeal
is symbolic,
not a literal fire.

»Därför mån I vänta på mig, säger Herren, och på den dag, då jag står upp för att taga mitt rof.  

»Ty mitt beslut är fattadt, att jag skall församla folk och hämta tillhopa konungariken för att utgjuta öfver dem (rikena) min ogunst, all min vredes glöd.  

(Alla nationers folk samlas nu alltmer och mer i ett gemensamt intresse: motstånd mot nuvarande regeringar, och resultatet kommer att blifva en sammanslutning mellan rikena för gemensam säkerhet, så att nöden kommer att öfvergå alla riken, och alla skola falla.)  

»Ty af min nitälskans eld skall hela jorden förtäras.  

»Ty då (efter denna förstöring af rikena, efter denna förstöring af den närvarande samhällsordningen i nödens eld) skall jag gifva åt folken nya, renade läppar (det rena ordet – obesmittadt af mänsklig tradition), så att de allesammans åkalla Herrens namn och endräktigt tjäna honom.»

    Denna Guds nits eld är en uttrycksfull symbol, som betecknar häftigheten af den nöd och den förstörelse, som kommer att drabba hela jorden.  Att det icke är en bokstaflig eld, såsom somliga mena, framgår tydligt däraf, att folken äro kvar efter den och välsignas.  

    Att de kvarblifna folken icke bestå af helgon, är tydligt af det faktum, att de då omvända sig till att tjäna Herren, medan helgonen redan äro omvända.*

Other symbols
in Scripture.

[*Vi anmärka detta till gendrifvande af en åsikt, enligt hvilken elden skulle vara bokstaflig, samt att det vore [page 338] jorden i bokstaflig mening, som skulle smälta o. s. v.       De, som så tänka, påstå för att få det att passa ihop med deras hypotes, att »folket», som här nämnes, utgöres af de heliga, som, efter det jorden smält och åter afkylts, komma att vända tillbaka till jorden och bygga hus och bebo dem, plantera vingårdar och äta deras afkastning och länge njuta frukten af sina händers verk.       De betrakta det närvarande korta jordelifvet såsom en uppfostran eller förberedelse för besittningstagandet och förgäta, att resultaten af en sådan förberedelse skulle komma att gå helt och hållet förlorade under en tusenårig eller ännu långvarigare erfarenhet i rymden under väntan på jordens afsvalnande – enligt deras teori.       Detta är ett allvarsamt misstag, som härrör af en alltför bokstaflig tolkning af Herrens, apostlarnas och profeternas bilder, liknelser, symboler och gåtlika yttranden.       I fullföljande af denna villfarelse påstå de, att det ej kommer att blifva några berg eller haf efter denna eld, emedan de ej kunna se, att allt detta såväl som elden är symboliskt.]

Mountains = Kingdoms

    Eld betecknar tillintetgörelsen af allt det, som uppbrännes – vare sig ogräs, afskräde, jord (samhällsorganisationen), eller hvad helst det må vara.  

    Och då svafvel i symbolen lägges till elden, stegras förstörelsebegreppet, ty intet är mera dödande för alla lifsforner än svafvelångor.

Peter’s
symbolic
prophecy

»Den dåvarande världen, af vatten öfversvämmad, förgicks.  (Det var icke den bokstafliga jorden eller den bokstafliga himmelen, som här upphörde, utan det var den hushållning eller den tingens ordning, som existerade före syndafloden, som förgicks.)  

»Men de nuvarande himlarna och jorden (den [page 339] närvarande hushållningen) äro genom hans (den gudomliga myndighetens) ord sparda och åt eld förvarade.»  

    Den omständigheten, att vattnet var bokstafligt, föranleder några att tro, det elden äfven måste vara bokstaflig, men detta följer ingalunda.  

    Guds tempel bestod en gång af verkliga stenar, men detta förändrar icke det sakförhållandet, att församlingen, hvilken är det sannskyldiga templet, är uppbyggd till ett andligt hus, ett heligt tempel, ej af jordiskt material.  

    Noas ark var äfven bokstaflig, men den förebildade Kristus och den kraft i honom, som kommer att återuppfylla och reorganisera samhället.

The symbolic
heavens
and earth
will pass away
in the great trouble.

"...the earth
abideth
for ever."
Ecclesiastes 1:4

Apostle Peter

Apostle John

Apostle Paul

The Prophet Malachi’s symbols

»Herrens dag skall komma såsom en tjuf (oförmärkt), och då skola himlarna (de närvarande makterna i luften, hvilkas chef eller furste Satan är) med  dån försvinna, och elem (fräsande) enten upplösas af hetta och jorden (den sociala organisationen) och de verk, som äro därpå (stolthet, rang, aristokrati, furstevärdighet), förbrännas... 

»Himlarna skola upplösas af eld, och elementen smälta af hetta.  

»(den nya andliga makten – Kristi rike) och en ny jord (ett nytt jordiskt samhälle, organiseradt på en ny grundval – på grundvalen af kärlek och rättvisa i stället för våld och förtryck) vänta vi efter hans löfte.» – 2 Pet. 3: 6, 7, 10—13.

    Man bör ihågkomma, att några af apostlarna äfven voro profeter – särskildt Petrus, Johannes och Paulus.  

    Och medan de såsom apostlar voro Guds språkrör för uttydandet af föregående profeters utsagor till församlingens tjänst, blefvo de ock använda af Gud såsom profeter för att förutsäga tillkommande ting, hvilka i den mån, tiden för deras fullbordan infaller, blifva »mat i rätt tid» för trons husfolk, för hvars utdelande Gud i sin egen tid uppväcker för ändamålet passande tjänare eller uttydare.  (Se Herrens framställning af detta sakförhållande – Matt. 24: 45, 46.)

   Såsom profeter drefvos eller rördes apostlarna till att skrifva saker, [page 340] för hvilka tiden då icke var inne, och som de därför, i likhet med gamla testamentets profeter (1 Pet. 1: 12, 13), blott ofullkomligt kunde förstå, ehuru såsom ock förhållandet var med dem, deras ord voro särskildt ledda och öfvervakade, så att de hafva ett meningsdjup, som de ej tänkte sig, då de använde dem.  

    På sådant sätt ledes och födes församlingen städse af Gud själf, hvilka hans språkrör eller verktyg än må vara.  Tanken härpå måste leda till större tillit och förtröstan till Guds ord, trots ofullkomligheterna hos några af dessa språkrör.

    Profeten Malaki (4: 1) omtalar denna Herrens dag under samma symbol.  Han säger: 

»Ty se, dagen kommer, och den skall brinna såsom en ugn.  Då skola alla fräcka människor och alla, som göra hvad ogudaktigt är, blifva lika strå, och dagen, den som kommer, skall förbränna dem...så att hvarken rot eller krona lämnas kvar af dem.» 

     Högmod och hvarje annan orsak, från hvilken öfversitteri och förtryck skulle kunna uppspira, kommer att helt och hållet förtäras af den stora nöden på Herrens dag och af de efterföljande disciplineringarna under tusenårsåldern, af hvilka den sista beskrifves i Upp. 20: 9.

Haughtiness
and oppression
will be entirely consumed.

     Men ehuru högmod (som i alla sina former är syndfull och afskyvärd) kommer att totalt utrotas och alla stolta och de, som vilja öfva det onda, skola fullständigt förgöras, så följer icke däraf, att intet hopp till omvändelse och bättring gifves för denna klass.  

    Nej, lofvad vare Gud:  under det att denna Guds rättfärdiga vredes eld brinner, vill domaren gifva tillfälle till somligas utryckande ur den förtärande elden (Jud. 23), och endast de, som förakta den hjälp, som bjudes dem, skola förgås med sin stolthet, emedan de gjort det till en del af sitt väsen att vägra hvarje reform.

»Han kommer, förbundets ängel, som I begären, säger Herren Sebaot.  

»Men hvem kan uthärda hans tillkommelses dag och hvem kan bestå (profvet), när han uppenbarar sig?  

»Ty han skall vara såsom en guldsmeds eld och såsom en valkares såpa.  

»Och han skall sätta sig ned och smälta silfret och rena det; han skall rena Levi söner (förebilder af de troende, af hvilka de förnämsta äro det konungsliga prästerskapet) och luttra dem såsom guld och silfver, och sedan skola de frambära åt Herren offergåfvor i rättfärdighet.»

Symbolic fire
will utterly destroy every error.

Gold, Silver and Precious Gems symbolize Divine Truths and Corresponding Character

   Efter att hafva förklarat, att han afser endast dem, som bygga sin tro på den enda erkända grundvalen, Kristi Jesu fullkomnade återlösningsverk, säger han: 

»Om någon på denna grund bygger (karaktär) med guld, silfver, dyrbara stenar (gudomliga sanningar och motsvarande karaktär, eller) trä, hö, strå (mänskliga meningars och traditioners villfarelser och motsvarande ostadig karaktär), så skall hvars och ens verk blifva uppenbart (dess sanna karaktär afslöjad), ty dagen skall göra det klart, emedan han uppenbaras med eld, och elden skall pröfva, hurudant hvars och ens verk är.» 

   Säkert måste till och med den mest fördomsfulle medgifva, att den eld, som pröfvar ett andligt arbete, icke är någon bokstaflig eld; men eld är en passande symbol, som användes för att beteckna det fullkomliga tillintetgörandet af sakförhållanden, hvilka här betecknas med trä, hö och strå, under det att denna samma eld kommer att vara ur stånd att förstöra den tros och karaktärsbyggnad, som är uppförd med den gudomliga sanningens [page 342] guld, silfver och ädla stenar samt grundad på klippan af Kristi återlösningsoffer. 

      Paulus visar detta, i det han säger:  

»Om det verk, som någon har byggt därpå (på Kristus), varder bestående, skall han få lön.  (Hans lön kommer att blifva allt efter hans trohet vid byggandet, allt eftersom han gjort bruk af sanningen i utvecklandet af en sann karaktär – iklädt sig hela Guds vapenrustning.)  Men varder någons verk nedbrändt, skall han gå miste om den (lönen, på grund af otrohet); men själf skall han varda frälst, dock såsom genom eld» -- svedd, bränd och uppskrämd.  

    Alla, som bygga på Kristi återlösnings klippgrund, äro säkra; ingen, som förtröstar på Kristi rättfärdighet såsom sitt täckelse, skall helt och hållet komma på skam.  Endast de, som uppsåtligt förkasta honom och hans verk, sedan de kommit till en klar, full kännedom därom, stå i fara för den andra döden. – Ebr. 6: 4—8;  10: 26—31.

A storm
symbolizes
the trouble
of the Day
of the Lord.

    Han säger, att i förebilden Guds röst skakade den bokstafliga jorden, men att han nu lofvat, sägande: 

»Ännu en gång (för alla) skall jag skaka icke allenast jorden utan äfven himmelen.»

    Aposteln bifogar härvid en förklaring, sägande:  

»Detta (uttryck) ännu en gång’ tillkännagifver förvandlingen af de ting, hvilka bäfva, såsom de där äro skapade (gjorda (eng. öfv.), falska tillverkade, icke de sanna), på det att de ting, som icke bäfva (endast sanna, rättfärdiga ting), må förblifva.  Låtom oss därför, då vi få ett rike, som icke kan bäfva, vara tacksamma, så att vi tjäna Gud, honom till behag, med helig fruktan och räddhåga.  Ty (såsom det är skrifvet) vår Gud är en förtärande eld.»

   Sålunda se vi, att aposteln här begagnar en storm såsom en symbol af nöden under denna Herrens dag, hvilken han och andra annorstädes omtala under symbolen af eld.  Samma händelser förekomma här, hvilka beskrifvas under eldsymbolen, nämligen bortsopandet af alla falska åsikter, både från de troende och från världen – villfarelser beträffande Guds plan, karaktär och ord, äfvensom oriktiga åsikter beträffande sociala och civila förhållanden.

      Det kommer i sanning att blifva en god sak för alla att blifva kvitt dessa fabrikationer, hvilka till stor del kommo till människan genom hennes egna fördärfvade böjelser, så väl som genom Satans, rättfärdighetens illfundige fiendes, listiga förslagenhet; men detta bortsopande kommer att stå alla dyrt.  

    Det blifver en förfärligt het eld, en förskräcklig storm, en mörk nödens natt, som kommer att föregå den härliga klarheten af detta rättfärdighetens rike,som aldrig kan skakas, denna tusenårsdag, på hvilken rättfärdighetens sol kommer att framstråla i glans och makt, välsignande och helande den sjuka och döende men återlösta världen. – Jämför Mal. 4: 2 och Matt. 13: 43.

A dark night
of trouble
will precede the glorious brightness of the kingdom
of righteousness.

The Psalmist David vividly describes this Day
of Trouble.

»Vår Gud kommer, och han skall icke tiga.  Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.»  (Ps. 50: 3.)  

»Moln och töcken äro rundt omkring honom, rättfärdighet och rätt äro hans trons fäste.  Eld går framför honom och förbränner hans ovänner rundt omkring.  Hans ljungeldar upplysa jordens krets; jorden ser det och bäfvar.  Bergen smälta såsom vax för Herren, för hela jordens Herre.  (De nya) himlarna förkunna (då) hans rättfärdighet, [page 344] och alla folk se hans ära.»  (Ps. 97: 2—6.)  

»Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.»  (Ps. 46: 7.) 

 »Var rådande midt ibland dina fiender...Herren är på din högra sida, han skall krossa konungar på sin vredes dag.  Han skall hålla dom bland hedningarna, öfverallt skola döda ligga; han skall sönderkrossa hufvuden (härskare) vida omkring på jorden.»  (Ps. 110: 2—6.)

  »Gud är vår tillflykt ... Därför skulle vi icke frukta, om än jorden (samhället) omhvälfdes och bergen (rikena) vacklade och sjönke i hafvets djup (uppsväljdes af de oroliga massorna); om än dess vågor brusade och svallade (af raseri), så att bergen bäfvade vid dess uppror ... Gud hjälper den (bruden, den trogna lilla hjorden), när morgonen gryr.» (Ps. 46: 2—6.)  

    I samma psalm, verserna 7—11, framställes samma tilldragelser under andra symboler:

  »Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden (samhället).  Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg.»  

    Betraktande resultatet af denna nödens tid från tiden efter densamma tillägger han sedan:  

»Kommen och skåden Herrens verk – hvilka ödeläggelser han gjort på jorden (eng. öfv.),...  Blifven stilla (afstån från edra förra vägar, I folk) och besinnen (kommen till kunskap om), att jag är Gud; jag skall vara hög bland hedningarna, hög på jorden.»  

    Den »nya jorden» eller den nya samhällsordningen kommer att upphöja Gud och hans lag, såsom behärskande och styrande allt.

    Men hänsyftning på den tid, då Herren skall taga sin stora makt och regera, beskrifves stormen och elden sålunda:

  »Och folken vredgades, och din vrede kom.»  (Upp. 11: 17, 18.)  

Och åter:[page 345] 

»Och från hans mun utgår ett hvasst svärd, att han därmed skall slå folken, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den allsvåldiges, stränga vredes vinpress ... 

»Och jag såg (det symboliska) vilddjuret och konungarna på jorden och deras härskaror församlade att strida med dem, som satt på hästen, och med hans här.  

»Och vilddjuret vardt gripet tillika med den falske profeten ...; de blefvo båda lefvande kastade i eldsjön, som brinner med svafvel.» -- Upp. 19: 15, 19, 20.

The variety of symbols helps us appreciate the various features of the Day of the Lord.

    Här påpeka vi blott, att det stora symboliska fältslaget och afbärgandet af jordens vinträd, hvilka händelser här beskrifvas såsom afslutande den närvarande tidsåldern och inledande tusenårsåldern (Upp. 20: 1—3), endast äro andra symboler, som beteckna samma stora och oroliga tilldragelser, hvilka annorstädes kallas eld, storm, skakande o. s. v.  I sammanhang med Uppenbarelsebokens fältslags- och vinpress-symboler torde man gifva akt på den slående likheten hos Joel 2: 9—16 och Es. 13: 1—11, hvilka ställen beskrifva samma händelser under andra bilder.  

    Den omväxlande mångfalden af symboliska bilder som användas, hjälper oss att få en fullare och klarare uppfattning af de olika sidorna af denna stora och märkliga Herrens dag.

Pride
on the
one side-- Ignorance
and bigotry
on the other

Den närvarande ställningen.

     Vi lämna här de profetiska utsagorna rörande denna dag för att taga i mera särskildt betraktande tingens närvarande utseende i världen, sådana vi nu se dem gestalta sig för den hastigt annalkande striden – en strid, som, då dess förfärliga höjdpunkt nåtts, nödvändigtvis måste blifva kort, ty eljest skulle släktet förgås.  

    De två stridande parterna äro redan inom [page 346] synhåll.  Rikedom, förmätenhet och högmod härska på ena sidan, och vidtrådande fattigdom, okunnighet, religionsblindhet och en djup känsla af oförrätt å den andra.  

    Drifna af själfviska bevekelsegrunder hålla båda parterna nu på att organisera sina stridskrafter i hela den civiliserade världen.  Med våra ögon smorda med sanningen kunna vi, hvarthän vi blicka, se, att hafvet och vågorna allaredan ryta, slå och skumma emot bergen, hvilket visar sig i anarkisters och missnöjdas hotelser och attentat; och deras antal ökas ständigt.  

    Vi kunna äfven se, att gnidningen mellan de olika partierna eller elementen inom samhället snabbt håller på att uppnå den punkt, som beskrifves af profeten, då jorden (samhället) skall råka i brand och elementen smälta och upplösas af den ömsesidigt alstrade hettan.

The two rival parties --
wealth
and poverty

The wealthy
feel a right
to the fruit
of their efforts.

    De rika tycka, att de hafva rättighet till mer än deras proportionella andel af denna världens goda: rättighet att köpa arbetet och hvarje annan artikel till lägsta möjliga pris, rättighet till frukten af sina bemödanden och rättighet att begagna sin intelligens för att så sköta sina affärer, att behållning uppstår, och besparingar ökas, sak samma hvilka som af omständigheterna tvingas att släpa sig igenon lifvet med få af dess bekvämligheter, om ens med det nödvändigaste.  

    De tänke så här:  Det är oundvikligt, tillgång och efterfrågan är den lag, som måste bestämma, rika och fattiga hafva alltid funnits till i världen, och om den allmänna förmögenheten jämnt fördelades om morgonen, skulle somliga genom slöseri eller brist på omtanke vara fattiga innan kvällen, under det andra, mera försiktiga och kloka, skulle vara rika.

    Dessutom, resonera de med effekt, är det att vänta, att personer med störe förmåga skola inlåta [page 347] sig på ofantliga företag, som kräfva anställandet af tusental, och löpa risk af stora förluster, såvida ej utsikt finnes till vinst och någon fördel?

Artisan and
the laborer

All
should be
useful
to others.

Both labor
and capital
have benefited
from increased
  knowledge and
inventions.

     Industriarbetaren och daglönaren däremot säga:  Vi se visserligen, att arbetet åtnjuter många fördelar i vår tid utöfver hvarje föregående tid, att det är bättre betaldt och således kan åstadkomma större bekvämligheter, men härutinnan är det blott uti sin rätt, från hvilken det länge till en viss grad varit utestängdt, och det är endast tillbörligt, att det sålunda erhåller en del af de förmåner, våra dagars uppfinningar, upptäckter, växande vetande o. s. v. erbjuda.  

    Vi anse kroppsarbetet vara ärofullt, och att det, om det åtföljes af takt, bildning, ärlighet och karaktärsfasthet, är lika hederligt som hvarje annat lefnadsyrke.  

   Å andra sidan däremot betrakta vi overksamhet såsom en skam och en vanära för hvem som helst, hvad som än må vara hans talang eller sysselsättning.  För att förtjäna aktning och värdering böra alla vara i något afseende nyttiga för andra.

   Men ehuru vi se vårt nuvarande förbättrade tillstånd och framåtskridande i intellektuellt, socialt och ekonomiskt afseende, så är detta, så vidt vi finna, snarare resultatet af samverkande omständigheter än af något afsiktligt bemödande, vare sig å vår egen eller våra arbetsgifvares sida.  

    Vi se, att vår och allas förbättrade ställning är resultatet af det stora framåtskridandet i vetande, uppfinningar o. s. v., särskildt under de sistförflutna femtio åren.  

    Dessa kommo så hastigt, att både kapital och arbete erhöllo en lyftning och fördes till en högre nivå, och om vi kunde varsna någon utsikt till att floden skulle fortfara att stiga och hjälpa alla, skulle vi känna oss tillfredsställda; men för närvarande äro vi ängsliga och oroliga, enär vi se, att detta icke är fallet.  

    Vi se, att floden börjar vända sig, och att fastän många blifvit lyftade högt upp af densamma och nu äro tryggt och säkert försatta på maklighetens lyxens [page 348] och välmågans strand, så äro likväl icke massorna så bärgade och betryggade utan stå i fara att sänkas till samma nivå som förut, eller ännu lägre, af den nu inträdda ebben.  

    Det är fördenskull, vi äro angelägna att gripa fast uti något, som kan betrygga vår närvarande belägenhet och vårt vidare framåtskridande, innan det är försent.

The organization
of labor.

    Vi se, att om vi ej taga några mått och steg till skydd för det växande antalet arbetare emot monopolets växande makt, till hvars förfogande står arbetsbesparande maskineri etc., så kommer den kallblodiga lag, som heter tillgång och efterfrågan, att helt och hållet uppsluka oss.  

    Det är emot denna öfverhängande olycka snarare än emot närvarande förhållanden, som vi organisera oss och söka vidtaga skyddsåtgärder.  Hvarje dag växer vårt antal både genom naturlig ökning och genom invandring, och hvarje dag växer äfven de arbetsbesparande maskinernas antal.  

    Om alltså den naturliga lagen, tillgång och efterfrågan, får obehindradt fortgå, så kommer den snart att bringa arbetet tillbaka till den punkt, där det befann sig för hundra år sedan, och lämna alla vår tids fördelar i händerna på kapitalet.  Det är detta vi söka afvända.

One invention has followed another very rapidly.

Supply outruns
demand.

Machinery enables one man to accomplish
as much as many did formerly

     Detta har en tvåfaldig verkan: för det första kan tre gånger så stor areal skötas, hvilket gifver sysselsättning åt tre af de fem arbetarna och sålunda lämnar de två öfriga att söka anställning å annat håll och således öka konkurrensen; för det andra kunna de, som kvarstanna, genom användande af maskinerier producera lika stor skörd, som femton skulle gjort utan dem.  

    Samma och större förändringar åstadkommas på andra verksamhetsfält af liknande orsaker, t. ex. inom järn- och ståltillverkningen.  Dennas tillväxt har varit så oerhörd, att antalet anställda högst betydligt ökats, oaktadt maskineri gjort det möjligt för en man att för närvarande uträtta lika mycket som tolf förut.  

    En af följderna kommer att blifva, att inom mycket kort tid dessa ofantliga fabrikers produktionsförmåga kommer att blifva mer än tillräcklig för den närvarande enorma efterfrågan, och efterfrågan, i stället för att fortfarande ökas, kommer sannolikt att aftaga, ty världen håller snabbt på att förses med järnvägar utöfver det närvarande behofvet, och materialen för de årliga reparationerna på dem kunde förmodligen levereras af halfva det nuvarande antalet verkstäder.

Over-production and
unemployment

    Och tendensen till både öfverproduktion och brist på sysselsättning är i tilltagande och kräfver ett botemedel af något slag hvilket samhällets läkare söka, men af hvilket patienten icke vill begagna sig.

"Boom"
and
inflation --
Reaction
and
recession

    För detta ändamål och af dessa skäl söka arbetarna uppnå följande resultat, om möjligt genom lagstiftning, eller och – i länder, där af någon orsak massornas röst saknar gehör och deras intressen lämnas utan afseende – genom våld och laglöshet:

Labor demands

The great
railroad
systems

    Man föreslår, att räntefoten fastställes och inskränkes till mycket mindre än de närvarande satserna för att sålunda tvinga utlånaren till störe medgörlighet mot låntagarna eller de fattigare klasserna, så vid ej deras kapital skall ligga obegagnadt eller rost.  

    Man föreslår, att järnvägarna antigen skola blifva folkets egendom och förvaltas af dess tjänare, ämbetsmännen, eller ock [page 351] att genom lagstiftning deras rätigheter inskränkas, deras afgifter nedsättas m. m. och trafiken ordnas så, att allmänheten bättre betjänas.  

    Såsom saken förhåller sig, hafva järnvägar, som byggts under en tid af stegrade värden, i stället för att minska rörelsekapitalet för att lämpa sig efter det allmänna fall i världen, som ägt run på alla andra affärsområden, tvåeller tredubblat sitt ursprungligen stora aktiekapital (vanligtvis s. k. utspädning af aktierna), utan att något verkligt värde tillägges. 

    Däraf kommer sig, att stora järnvägssystem söka betala ränta och dividender å aktier och obligationsskulder, hvilkas sammanlagda belopp i medeltal är fyra gånger så stort som hvad dessa järnvägar faktiskt skulle kostat, om de nu skulle byggas.  Följden är, att allmänheten blir lidande.  

    Landtbrukarna få betala dyra fraktpriser och finna det stundom förenligt med sin fördel att nyttja säden till bränsle; sålunda ökas kostnaden af lifsmedlen för folket, utan att landtbrukaren vinner något.  

    För att afhjälpa detta missförhållande föreslår man, att järnvägarna skola betala sina aktieägare omkring fyra procent å deras närvarande verkliga värde i stället för fyra till åtta procent å tre à fyra gånger deras närvarande värde, såsom många af dem nu göra, och till hvilket de anskaffa medlen genom att förekomma konkurrens förmedels sammanslutning.

Management proposes

    Men vi anse, att de böra vara tacksamma, att allmänheten är så skonsam, och att man icke af dem fordrar återställandet af millioner [page 352] dollars, som de allaredan på sådant sätt tillägnat sig.  

    Vi känna, att tiden kommit, då massorna böra få en jämnare andel af välsignelserna i denna välsignelsernas tid, och för detta ändamål är det nödvändigt att genom lagstiftning lägga band på alla rofgiriga korporationer, som pösa med penningar och makt de erhållit från folket, och genom lag tvinga dem att betjäna allmänheten för ett rimligt pris.  

    På intet annat sätt kunna dessa försynens välsignelser komma massorna till godo.  Under det stora korporationer, som representera kapitalet, i vidsträckt mån äro en välsignelse och ett godt, se vi dagligen, att de passerat den punkt, där de voro till gagn, och hålla på att blifva folkets herrar, och att de, om de ej tyglas, snart skola försätta arbetaren i armod och slafveri.

    Korporationer, bestående af ett stort antal personer, alla mer eller mindre penningstarka, börja snabbt intaga samma ställning till den stora allmänheten i Amerika, som Englands lorder och hela Europas högadel intaga till massorna där, endast att korporationerna äro så mycket mäktigare.

    Och ehuru vi äro organiserade uti föreningar o. s. v., får man icke förstå, att vår afsikt är anarki eller orättvisa mot någon klass.  

    Vi, befolokningens stora hufvudmassa, önska helt enkelt skydda våra och våra barns rättigheter genom att lägga rimliga band på dem, hvilkas rikedom och makt eljest skulle kunna krossa oss – en rikedom och makt, som, om den rätt brukades och begränsades, kunde blifva till vidsträcktare välsignelse för alla.  

    Med ett ord, sluta de, vi skulle vilja framtvinga lydnad för den gyllene regeln: »Hvad I viljen, människorna skola göra eder, det gören I ock dem.» [page 353]

Wage Workers organize for reform

     Godt vore för alla vederbörande, om sådana sansade och rimliga medel ville lyckas, om de rika åt nöjde sig med sina närvarande förvärf och samverkade med den stora massan af folket för den allmänna och varaktiga förbättringen af alla klassers tillstånd, om arbetarna ville nöja sig med rimliga fordringar, och om den gyllene regeln, kärlek och rättvisa, sålunda kunde utöfvas.  

    Men i sitt närvarande tillstånd vilja icke människorna godvilligt iakttaga denna regel.  Ehuru det bland världens arbetare finnas några, hvilka sålunda skulle vara sansade och rättvisa i sina åsikter, så äro de flesta icke sådana utan skola befinnas ytterliga, obilliga och oförsynta i sina anspråk utöfver allt, hvad rimligt är.  

    Hvarje medgifvande å kapitalisternas sida kommer endast att stegra sådana anspråk, och alla, som känna till saken, veta, att de okunniga fattigas förmätenhet är dubbelt stor och deras herravälde dubbelt svårt.  

    Likaså med de rika – somliga äro i full sympati med de arbetande klasserna och skulle gärna vilja visa sin sympati i handling genom att vidtaga anordningar, som så småningom skulle åvägabringa de behöfliga reformerna; men dessa utgöra en liten minoritet och äro helt och hållet maktlösa, hvad beträffar styrandet af korporationer, och betydligt bundna i fråga om sina enskilda affärer.  

    Äro de köpmän eller fabriksägare, kunna de icke förkorta arbetstiden eller öka sina anställdas aflöning, ty konkurrenter skulle snart undersälja dem, och ekonomiska olyckor och svårigheter för dem själfva, deras fordringsägare och deras arbetare skulle blifva följden.  

What causes
the great trouble
of the "Day of Jehovah"?

   Arbetarna komma att organisera sig och förena sina intressen, men själfviskhet kommer att förstöra sammanslutningen, och hufvudsakligen drifven af själfviska hänsyn [page 354] kommer enhvar att arbeta och agitera i denna riktning.  

    Det okunniga och oförsynta flertalet skall få makten i sina händer, och den bättre klassen kommer att blifva oförmögen att styra, hvad deras intelligens organiserat.  Kapitalisterna komma att blifva öfvertygade om att ju mer de gifva efter, dess mer kommer att begäras, och snart skola de besluta sig för att motsätta sig alla fordringar.  

    Uppresning kommer att blifva följden, och i den allmänna bestörtningen och misstroendet kommer kapitalet att dragas ur offentliga och enskilda företag, affärerna blifva hämmade, och finansiell panik kommer att följa.  Tusentals människor, som på detta sätt blifva arbetslösa, komma slutligen att blifva såsom rasande.  

The melting
of society

    Då skola de mäktiga ropa bitterligen, de rika tjuta, och förfäran och ängslan skall vara öfver alla.  Redan finnes det visa och långsynta män, hvilkas hjärtan uppgifvas af räddhåga i förbidan på det, som skall öfvergå hela världen, såsom Herren förutsade.  (Luk. 21: 26.)  

    Skriften visar oss, att namnförsamlingen (omfattande alla denominationer) i denna allmänna splittring kommer att alltmer dragas till regeringarnas och de rikas sida, förlora mycket af sitt inflytande öfver folket och slutligen falla tillsammans med regeringarna.  Sålunda skola himlarna (kyrkliga styrelser) antändas och med stort dån förgås.

A government which will enforce the principles
of righteousness

    Den kommer att öfvertyga alla om att svårigheten kan afhjälpas [page 355] endast på det sättet, att en stark och rättfärdig regering upprättas, som skall tvinga alla klasser och tillämpa rättfärdighetens grundsatser, till dess människornas stenhjärtenhet småningom kommer att under gynnsamma omständigheter gifva vika för Guds ursprungliga afbild.  

    Och just detta är, hvad Gud lofvat göra för alla genom Kristi tusenårsregering, som Jehova inleder med denna nödens dags tuktan och lärdomer. – Hes. 11: 19;  36: 35, 36;  Jer. 31: 29—34;  Sef. 3: 9;  Ps. 46: 9—11.

Those who
seek righteousness will suffer less
from fear
and foreboding.

    Vi säga till alla saktmodiga – de ödmjuka i världen så väl som Kristi kropp:  

»Söken Herren, alla I saktmodiga i landet, som hållen hans lag (gören hans vilja).  Söken rättfärdighet, söken saktmod; kanhända skolen I så blifva beskärmade på Herrens vredes dag.»  (Sef. 2: 3.)  

    Ingen kommer att helt och hållet undgå nöden, men de, som söka rättfärdighet och hafva lust till ödmjukhet, komma att hafva många fördelar framför andra.  

    Deras lefnadssätt, deras tanke och handlingsvanor äfvensom deras sympatier för det rätta, hvilket kommer att sätta dem i stånd att fatta sakläget och äfven att uppfätta biblens beskrifning af denna nöd och dess utgång, allt detta skall samverka till att de komma att lida mindre än andra – säskildt hvad beträffar plågsamma farhågor och dystra aningar.

Society weakens with each new spasm of trouble.

    Den skall komma såsom »en tjuf om natten» i den meningen, att dess annalkande kommer att blifva förstulet och obemärkt af världen i allmänhet.  Denna dags nöd skall komma i spasmer eller blifva såsom en följd af krampryckningar, som blifva allt tätare och svårare, ju längre dagen framskrider, intill den sista.  Aposteln antyder detta då han säger:

 »Liksom fördslovåndan öfver den hafvande kvinnan.»  (1 Tess. 5: 2, 3.)

    Lindringen kommer endast med födelsen af den nya tingens ordning – en ny himmel (Kristi andliga styrelse) och en ny jord (ett reorganiseradt samhälle), hvari rättfärdighet bor (2 Pet. 3: 10, 13), hvari rättvisa och kärlek i stället för makt och själfviskhet komma att blifva lag.

Labor pangs
in the birth
of a new era

    De kunna icke afvända den, om de så ville, ty Gud har bestämt, att den skall ske.  Många af samhällets läkare komma emellertid att sväfva i fullkomlig okunnighet om den verkliga sjukdomen och om dess behof och trängande omständigheter.  

    Dess skola tillgripa hämmande åtgärder, och för hvarje gång ett anfall af nöd går öfver, skola de begagna tillfället att stärka det återhållande förbandet och skola därigenom öka ångesten, och fastän de icke länge skola förhindra födelsen, kommer deras orätta tillvägagående att påskynda patientens död; ty den gamla tingens ordning kommer att dö under ansträngningen att frambringa den nya.

    Hvarje misslyckadt försök kommer att öka kapitalets tillförsikt till sin förmåga att hålla tingens nya ordning inom dess närvarade gränser, till dess organisationers och regeringars nuvarande motståndskraft slutligen skall hafva nått sin yttersta gräns, samhällsorganismens sträng brister, lag och ordning försvinna, och vidtrådande anarki framkallar all den nöd, profeterna förutsagt, »hvars like icke har funnits allt ifrån den dag, då människor blefvo till» och – tack vare Gud för den bifogade försäkringen -- »icke heller någonsin skall varda» därefter.

Emancipation
of the world
at the hands
of one
greater than
Moses.

    Och likasom plågorna öfver Egypten hade en förhärdande verkan, så snart de bortogos, så kommer den tillfälliga lindringen från smärtorna under denna Herrens dag att bidraga till att förhärda några, och de komma att säga till de fattiga, såsom egyptierna sade till Israel: »I ären lata» och därför missnöjda, och de skola troligen i likhet med dem försöka att öka bördan.  (2 Mos. 5: 4—23.)  

    Men till slut skola alla sådana, såsom Farao under natten af sin sista plåga, önska, att de handlat mera skonsamt och visligt långt före detta.  (2 Mos. 12: 30—33.)  

    För att än vidare gifva akt på likheten låt oss komma [page 358] ihåg, att svårigheterna under denna Herrens dag kallas »sju vredesskålar» eller de »sju sista plågorna», och att det är först vid den sista af dessa, som den stora jordbäfningen (revolutionen) äger rum, då hvarje berg (konungarike) kommer att försvinna. – Upp. 16: 17—20.

The Day of Trouble
is right on time -- God’s due time.

    I nästa del af detta arbete komma bevis att anföras från lagens och profeternas vittnesbörd i det gamla testamentet så väl som från Jesu och de apostoliska profeternas i det nya testamentet, hvilka tydligt och omisskänneligt visa, att denna nödens dag kronologiskt är förlagd till början af Messias’ harliga tusenårsregering.  

    Det är denna nödvändiga förberedelse för det kommande återställelseverkt i tusenårsåldern, som påskyndar nöden.

Society
is unable
to adjust
to new
circumstances.

"In the sweat
of thy face shalt thou eat bread,
till thou return unto the ground."
Genesis 3:19

    »Lättja är lastens moder», och besannar sålunda visdomen af Guds utslag: »I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden».  

    Likt alla Guds anordningar är detta kärleksfullt och vist och för hans skapade varelsers slutliga bästa. Herrens dags nöd, hvilken vi redan se börja taga gestalt, bekräftar visdomen i Guds anordning; ty såsom vi hafva sett, framkallas den af öfverproduktion genom arbetsbesparande maskiner och oförmåga hos de olika samhällselementen att foga sig i de nya förhållandena till följd af alla parters själfviskhet.

Had the
knowledge come sooner,
the trouble
would have come sooner.

    Hade kunskapen kommit förr, så skulle nöden också kommit förr, och afven om samhället kunde hafva organiserat sig på nytt efter sin storm och sitt smältande, skulle det icke ha varit en sådan ny jord (samhällsordning), uti hvilken rättfärdighet skulle hafva härskat och bott, utan en ny jord eller anordning, i hvilken synd och last skulle öfverflödat mycket mer än nu.  

    Den rättvisa fördelningen af det goda, som arbetsbesparande maskiner åstadkommit, skulle efter hand medfört allt kortare arbetstid; och sålunda löst från det ursprungliga skyddsvärnet skulle den fallna människan med sina förvända böjelser icke hafva begagnat sin frihet till sin intellektuella, moraliska och fysiska förbättring, utan såsom det förflutnas historia visar, skulle benägenheten hafva varit till utsväfning och last.

    Och vidare åstadkommer detta, att nöden kommer just vid den tidpunkt, då den länder människosläktet mest till gagn, i det att den får inprägla lärdomen om dess egen oförmåga att styra sig själf, -- just vid tusenårsdagens inbrott, då sådom Herren förordnat, han, som återlöste alla, skall begynna välsigna dem med järnspirans kraftiga regering och med full kunskap och fullt bistånd, att de därigenom må återställas till ursprunglig fullkomlighet och evit lif.

"He that dwelleth in the secret place of the Most High shall abide under the shadow of the Almighty."
Psalms 91:1

"He shall cover thee with his feathers,
and under
his wings
shalt thou trust:
his truth
shall be
thy shield
and buckler."
Psalms 91:4

De heligas plikter och förmåner.

    En viktig fråga uppstår, rörande hvad som är de heligas plikt under denna nödens tid, och hvilken ställning de böra intaga till de båda mot hvarandra kämpande klasserna, som nu börja göra sig alltmer bemärkta.  Att några af de heliga komma att ännu vara i köttet, åtminstone under en del af denna brännande tid, synes möjligt.

    Deras ställning kommer emellertid  att blifva olik de öfrigas, ej så mycket däri att de komma att blifva underbart bevarade (ehuru det är bestämdt utlofvadt, att deras bröd och vatten skall vara visst), utan däruti att de, undervisade af Guds ord, ej skola erfara samma ängslan och hopplösa fruktan, som kommer att vara utbredd öfver världen.  

    De skola igenkänna nöden såsom den i Guds plan bestämda förberedelsen till hela världens välsignande, och de skola hafva tröst och hugsvalelse under det hela.  Detta säges oss uttrycksfullt i Ps. 91 och Es. 33: 2—13, 14—24.

     Sålunda hubsvalade och välsignade af den gudomliga försäkran är det de heligas första plikt att låta världen se, att de midt under all den rådande nöden och missnöjet, och äfven medan de dela nöden och lida därunder, äro fulla af hopp, vid godt mod och ständigt glada vid tanken på den härliga utgång, som förutsäges i Guds ord.

Dissatisfaction
is widespread.

    De heliga böra utgöra ett märkbart undantag från dessa.  En tid har aldrig funnits, då otillfredsställelsen varit så vidt utbredd; och likväl har det aldrig funnits en tid, då människor åtnjutit så många fördelar och välsignelser.  

    Hvart vi än kasta blicken, vare sig in i de rikas palats, uppfyllda af bekvämligheter och en prakt, om hvilken Salomo [page 361] i all sin härlighet visste nästan intet, eller i den omtänksamme och nyktre arbetarens komfortabla hem med dess antydningar om smak, välmåga, skönhetssinne och lyx, se vi, att den närvarande tiden i fråga om riklig till gång på allt många gånger öfverträffar all annan tid sedan skapelsen, och likväl är folket olyckligt och missbelåtet.  

    Förhållandet är, att ett själfviskt, fördärfvadt hjärtas begär känner inga gränser.  Själfviskhet har så bemäktigat sig alla, att då vi blicka ut, se vi hela världen vildt rusa och jaga och gripa efter rikedom.  Enär endast några få lyckas i sin sträfvan, äro de öfriga afundsjuka och förbittrade, emedan icke de äro de lyckliga, och alla äro missnöjda och olyckliga – mer än under någon föregående tid.

Provide things decent
and needful,
with
contentment.

 The saints
should take
no part
in the
struggle.

    I betraktande häraf och på grund af sin kunskap om Guds planer uppenbarade i hans ord, äro de belåtna med hvad jordisk lott Gud än må tilldela dem.  Dessa kunna med glädje sjunga:

          »Nöjd, hvad helst mig Gud beskär,
          då han själf min herde är. »

»En stor vinning är också gudaktigheten med för nöjsamhet.  Ty intet hafva vi fört in i världen; det är klart, att vi icke heller kunna föra något därutur.  

»Men då vi hafva (nödtorftigt) föda och kläder, så böra vi därmed låta oss nöja.  Men de, som vilja blifva rika (huruvida de lyckas eller ej), falla i frestelse och snara och i många dåraktiga och skadliga begärelser, hvilka sänka människorna i fördärf och förtappelse.  

»Ty girigheten är en rot till allt ondt (vare sig den finnes hos de rika eller de fattiga), till hvilken somliga hafva haft lust och därigenom farit vilse från tron och tillfogat sig många kval.

»Men du, Guds människa, fly sådant och far efter rättfärdighet, gudaktighet, tro, kärlek, tålamod, saktmodighet.  Kämpa trons goda kamp, fatta det eviga lifvet, till hvilket du har blifvit kallad, och hvarom du har aflagt den goda bekännelsen.» -- 1 Tim. 6: 6—12.

"Let your
conversation
be without
covetousness;
and be content
with
such things
as ye have..."
Hebrews 13:5

   Och förutom deras exempel borde helgonens råd till deras omgifning vara i harmoni med deras tro.  De böra hafva något af oljans och den läkande balsamens natur i sig.  

   De borde draga fördel af omständigheterna för att rikta världens blick på den kommande goda tiden och predika för densamma Guds kommande rike samt påpeka den verkliga orsaken till svårigheterna och det [page 363] enda botemedlet därför. – Luk. 3: 14;  Ebr. 13: 5;  Fil. 4: 11.

Heralds
of the Kingdom -- Ambassadors
of Peace

     Den arma världen suckar icke endast under sitt verkliga utan och under sitt inbillade onda, och särskildt under det missnöje, som födes af själfviskhet, fåfänga och begär, hvilka icke lämna människorna någon ro, emedan de icke kunna till fullo tillfredsställa dem.  

    Då vi alltså kunna se båda sidorna af saken, låtom oss råda dem, som äro villiga att höra, att vara nöjda med det de hafva och tåligt vänta, till dess Gud på sin egen tid och på sitt eget sätt bringar dem de många välsignelser, som han i sin kärlek och visdom beredt.

    Genom att undersöka och åstadkomma retning i vare sig verkliga eller inbillade sår och oförrätter skulle vi skada dem, hvilka vi borde hjälpa och välsigna, och sålunda öka deras missnöje och följaktligen deras nöd.  

    Men genom att uppfylla vår mission och predika de goda tidenderna öm den lösen, som är gifven för alla, och de däraf följande välsignelser, som skola erbjudas alla, skola vi vara rätta härolder af riket – dess fridsbudbärare.  Så är det skrifvet:  

»Huru ljufliga äro icke glädjebudbärarens fötter (de sista lemmarna af Kristi kropp), när han kommer öfver bergen (rikena) för att förkunna frid och frambära godt budskap.» -- Es. 52: 7.

The Kingdom
at hand
is the only
remedy
and hope.

The eminent Kingdom...

    Dessa hafva den försäkran, att deras arbete icke är fåfängt, ty då Herrens domar drabba jorden, lära sig jordkretsens inbyggare rättfärdighet. – Es. 26: 9.

     Guds barns sympatier böra, såsom deras himmelske Faders, till stor del vara i harmoni med den suckande skapelsen, som kämpar för någon slags förlossning från [page 364] träldomen, ehuru de likt honom också böra ihågkomma och sympatisera med dem af de stridande klasserna, hvilkas önskan är att vara rättvisa och ädelmodiga, men hvilkas bemödanden i en sådan riktning försvåras och hindras icke endast af deras fallna naturs svagheter utan och af deras omgifningar i lifvet och deras förbindelse med och beroende af andra.

    Men Herrens folk böra icke hafva någon sympati med de oförsynta, omåttliga begären och sträfvandena hos någon klass.  Deras yttranden bör hafva en lugn och sansad prägel och alltid afse frid, då det icke gäller någon moralisk gundsats.  

    De böra inhågkomma, att detta är Herrens strid, och att, hvad beträffar politiska eller sociala frågor, dessa icke hafva någon annan verklig lösning än den, som förutsäges i Guds ord.  

    De heligas plikt är därför allra först att se till, det de icke stå i vägen för Jehovas stridsvagn, och sedan »stå stilla och se Guds frälsning» i den mening, att det ingalunda ingår i deras uppgift att deltaga uti striden, utan att det är Herrens verk genom andra redskap.  

    Utan att taga hänsyn till något sådant böra de påskynda sin egen mission och förkunna, att det nära förestående himmelska riket är det enda botemedlet och det enda hoppet för alla klasser.