Lösen och Återställelse

Nionde Kapitlet.

Lösen Och Återställelse.

– Återställelse garanterad genom en lösen. 
– Icke evigtvarande lif utan pröfning därfor är oss
   tillförsäkrad genom en lösen. 
– Villkoren vid och fördelarna af pröfningen. 
– Kristi offer nödvändigt. 
– Huru släktet kunde blifva och blef återlöst 
   genom ens död. 
– Tro och gärningar fortfarande nödvändiga. 
– Den uppsåtliga syndens lön är viss. 
– Kommer det att finas utrymme på jorden för 
   de återuppväckta millionerna? 
– Återställelse gentemot evolution.

    Den af apostlarna och profeterna förutsagda återställelsen måste följa på återlösningen såsom en rättvis och logisk konsekvens.  Enligt Guds anordning vid beredandet af en återlösning måste hela människosläktet, så vida det ej uppsåtligt står emot den store befriarens frälsareförmåga, befrias från det ursprungliga straffet: “förgängelsens träldom”, döden, eljes gäller icke återlösningen för alla.

    Det vill säga: ändamålet med vår Herres död och uppståndelse var icke blott och bart, att han skulle välisgna och härska öfver och återställa dem af mänskligheten, som lefva, utan att han skulle hafva myndighet eller full makt öfver, de döda såväl som de lefvande och sålunda till försäkra den ene lika mycket som den andre förmånerna [page 158] af sin återlösning*. 

     Han »gaf sig själf till en lösen (ett motsvarande pris) för alla», på det han måtte välsigna alla och gifva hvarje människa en individuell pröfning för lif.  Att påstå, det han erlade »en lösen för alla», och likval påstå, att endast en handfull af de återlösta någonsin skola få något godt däraf, är orimligt, ty det skulle innebära, antigen att Gud antog återlösningspriset och sedan orättvist vägrade att förläna de återlösta befrielse, eller ock att Herren, sedan han återlöst alla, antigen var oförmögen eller ovillig att utföra sin ursprungliga, kärleksrika afsikt. 

     Det oföränderliga i de gudomliga planerna, ej mindre än det fullkomliga i den gudomliga rättvisan och kärleken, tillbakavisar och motsäger en sådan tanke och gifver oss den försäkran, att den ursprungliga och kärleksrika planen, för hvilken »lösen för alla» låg till grund, kommer att till fullo utföras å Guds “rätta tid” och medföra välsignelser af återställelse från den adamitiska fördömelsen och en möjlighet att återvända till Guds söners fri- och rättigheter, sådana de åtnjötos före synden och förbannelsen.

Prior experience
with evil will be
a great advantage during the new trial.

     Men den omständigheten, att människorna äro återlösta från det första straffet, utgör ingen borgen för att de möjligen icke, då de hvar för sig pröfvas för evigtvarande lif, komma att underlåta att bevisa lydnad, utan hvilken ingen skall tillstädjas att lefva evinnerligen. 

     Till följd af sin närvarande erfarenhet af synden och dess bittra straff kommer människan att vara till fullo varskodd, och då såsom ett resultat af återlösningen en ny, individuell pröfning beviljas henne under dens öga och kontroll, som så älskade henne, att han gaf sitt lif för henne, och som icke ville, att någon skulle förgås, utan att alla skulle vända sig till Gud och lefva, kunna vi vara säkra på att endast de uppsåtligt olydiga komma att erhålla det med den andra pröfningen förenade straffet.  Detta straff kommer att blifva den andra döden, från hvilken det ej kommer att gifvas någon återlösning, någon frigöresle, emedan intet skäl skulle finnas för ännu en återlösning eller en ytterligare pröfning. 

     Alla skola fullt hafva sett och smakat både det goda och onda, alla skola hafva bevittnat och erfarit Guds godhet och kärlek, alla skola hafva haft en full, opartisk, individuell pröfning för lif under högst gynnsamma omständigheter.  Mer skulle ej kunna begäras, och mer kommer ej att beviljas.  Denna pröfning kommer att för evigt afgöra, hvilka som skulle vara rättfärdiga och heliga under ett tusen pröfningar, och den kommer också att afgöra, hvilka som skulle vara fortfarande orätfärdiga, oheliga och orena under ett tusen pröfningar.

The Adamic trial -
"As in Adam
all die,
so in Christ shall
all be made alive."
I Corinthians 15:22

     Guds lag blifver densamma – den undergår ingen förändring.  Den kommer fortfarande att säga: »Den själ, som syndar, hon skall dö», och människans tillstånd kommer icke att blifva mera gynnsamt, hvad omgifningarna beträffar, än villkoren och omgivningarna i Eden; men den stora skillnaden kommer att blifva ökad kunskap. 

     Erfarenheten af det onda, ställd gentemot den erfarenhet af det goda, som hvar och en kommer att vinna under den tillkommande ålderns pröfning, blir den fördel, på grund hvaraf resultaten af den andra pröfningen skola så vidt skilja sig från resultaten af den första, och för hvars skull den gudomliga visdomen och kärleken beredde »lösen för alla» och därigenom garanterade alla välsignelsen af en ny pröfning.  Ingen gynnsammare pröfining, ingen gynnsammare lag, inga gynnsammare villkor eller omständigheter låta på något sätt tänka sig såsom skäl för ännu en återlösning eller en ytterligare pröfning för någon bortom tusenårsåldern.

     Somliga hafva kommit till världen så svaga och fördärfvade, att de lätt förblindas af denna världens [page 161] Gud, Satan, och fångas af den snärjande och omgifvande synden, och alla äro mer eller mindre under detta inflytande, så att, till och med då de vilja göra det goda, är det onda för handen och förhärskande på grund af omgifningar o. s. v., och det goda, som de vilja göra, är nästan omöjligt, under det det onda, som de icke vilja göra, är nästan oundvikligt.  

     Dessa få hafva sig tillräknade (och de motaga genom tron) alla de återställelsens välsignelser, hvilka skola blifva världen beskärda under den kommande åldern.  Dessa, ehuru icke fullkomliga, icke i verkligheten återställda till Adams tillstånd, behandlas på ett sådant sätt, att skillnaden godtgöres. 

     Genom tron på Kristus räknas de fullkomliga, och äro följaktligen återställda till fullkomlighet och till gudomlig ynnest, som om de icke längre vore syndare.  Deras ofullkomlighet och oundvikliga svagheter, som motvägas af återlösningen, tillräknas dem icke utan betäckas genom Återlösarens fullkomlighet.  Följaktligen är församligens pröfning på grund af hennes räknade ställning i Kristus lika opartisk som den, hvilken världen kommer att få i sin pröfningstid. 

     All världen kommer att bringas till full kunskap om sanningen, och allt eftersom hvar och en antager dess bestämmelser och villkor, kommer han ej längre att behandlas som [page 162] syndare utan som son, för hvilken återställelsens alla välsignelser äro ämnade.

     En annan skillnad mellan de två pröfningarna består i de gynnsammare omständigheterna i nästa ålder, jämförd med denna, i det att då samhälle, regering o. s. v. komma att blifva gynnsamma för rättfärdighet, belönande tro och lydnad och straffande synd, under det att nu, då världens furste härskar, församlingens pröfning sker under omständigheter, som äro ogynnsamma för rättfärdighet, tro o. s. v.  Men detta, hafva vi sett, kommer att godtgöras genom belöningen af härligheten och äran af den gudomliga naturen, som erbjudes församlingen jämte gåfvan af evigt lif.

     Man bör vidare ihågkomma, att då Adam förverkade lifvet, förverkade han det för alltid, och att ingen af hans efterkommande någonsin varit i stånd att försona hans skuld eller återvinna det förlorade arfvet.  Hela släktet är antigen dödt eller döende. [page 163]  Och om de icke kunde försona sin skuld före döden, kunde de förvisso ej göra det som döda – då de icke ägde tillvaro. 

     Syndens straff var icke helt enkelt att dö med förmån och rättighet att därefter återvända till lif.  I den uttalade straffdomen fanns ingen antydan om ovillkorlig frigörelse.  (1 Mos. 2: 17.)  Återställelsen är därför en handling af fri nåd eller ynnest å Guds sida.  Och så snart som Adam ådragit sig straffet, ja, medan det ännu afkunnades, gjordes en antydan om Guds fria nåd, som, då den blifvit förverkligad, kommer att i så fullt mått förtälja hans kärlek.

     Emellertid är löftet fortfarande säkert: alla skola blifva välsignade, då återställelsens och vederkvickelsens tider skola komma.  (Apg. 3: 20.)  Dessutom, enär välsignelse innebär ynnest, och enär Guds ynnest undandrogs och hans förbannelse i stället kom i följd af synden, innebar detta löfte om en framtida välsignelse borttagandet af förbannelsen och följaktligen ett återvändande af hans ynnest.Det innebar tillika, antigen att Gud skulle gifva med sig, förändra sitt utslag och fritaga det skyldiga släktet, eller ock att hand hade någon plan, hvarigenom det skulle kunna återlösas, därigenom att människans straff utgjordes af en annan. 

     Gud lämnade icke Abraham i tvifvel, angående hvad som var hans plan, utan visade genom åtskilliga förebildliga offer, hvilka alla, som nalkades honom, hade att brtinga, att han icke kunde gifva med sig och icke [page 164] gjorde det, ej heller ursäktade synden, och att enda sättet att utplåna den och upphäfva des straff vore genom ett offer tillräckligt stort att motsvara straffet.  Detta visades för Abraham i en mycket betecknande förebild: Abrahams son, i hvilken den utlofvade välsignelsen var sammanfattad, måste först blifva ett offer, innan han kunde välsigna, och Abraham återfick honom från de döda till en förebild.  (Ebr. 11: 19.) 

Abraham and Isaac

     Han hade kunnat tänka som så: Om Gud en gång ändrat beslut, hvarför kan han icke ändra sig igen?  Om han gifver med sig rörande dödens förbannelse, kan han icke åter ångra sig rörande den utlofvade ynnesten och välsignelsen? 

     Men Gud lämnar oss icke i någon sådan ovisshet.  Han gifver oss full försäkran både om sin rättvisa och sin oföränderlighet.  Han kunde icke fritaga de skyldiga, om han ock älskade dem så högt, att han icke 

»skonade sin egen Son utan utgaf honom (i döden) för oss alla».

    I sin död nedlade Jesus alltså ett motsvarande pris, fullt tillräckligt som godtgöresle för alla människor, och har sålunda full makt eller myndighet att återställa alla, som komma till Gud genom honom.

»Såsom nu därför genom en öfverträdelse fördömelse kom öfver alla människor, sa har ock genom en rättfärdighet rättfärdiggörelse kommit öfver alla människor.  Ty såsom genom den ena människans olydnad [page 165] de många hafva blifvit gjorda till syndare, så skola ock genom den enes lydnad de många göras rättfärdiga.» 
    (Rom. 5: 18, 19.) 

     Tanken är tydlig: Så många, som hafva delat dödsdomen på grund af Adams synd, skola erbjudas lifsrättigheter af Herren Jesus, som nedlade det motsvarande priset, som blef Adams ställföreträdare eller representant inför den kränkta lagen och sålunda »gaf sig själf till en lösen för alla».  Han dog »rättfärdig för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud».  (1 Pet. 3: 18.) 

     Det bör emellertid aldrig förbises, att alla Guds anordningar för vart släkte erkänna den mänskliga viljan såsom en faktor vid vinnandet af de gudomliga ynnestgåfvor, som så rikligt beredts.  Somliga hafva förbisett detta drag vid undersökningen af den nyss anförda texten, Rom., 5: 18, 19.  Apostelns framställning är emellertid, att såsom fördömelsedomen sträckte sig till Adams hela säd, så är också genom vår Herre Jesu Kristi lydnad mot Faderns plan, genom offret af honom själf för vår räkning, en fri gåfva utsträckt till alla – en förlåtelsens gåfva, som, om den mottages, kommer att utgöra ett rätfärdigande eller en grund för evigt lif. 

     Och »såsom genom den ena människans olydnad de många hafva blifvit gjorda till syndare, så skola ock genom den enes lydnad de många göras (icke blefvo gjorda) rättfärdiga». 

"He is risen."

»Gud är den, som rättfärdigar.  Hvem är, som vill fördöma?  Kristus är den, som har dött, ja än mer, har uppstått, som ock sitter på Guds högra sida, som ock manar godt för oss.» -- Rom. 8: 33, 34.

»Guds Lamm, som borttager världens synd» -- som är »försoningen (tillfyllestgörelsen) för vara synder (församligens); men icke allenast för vara, utan ock för hela världens».  (Joh. 1: 29;  1 Joh. 2: 2.) 

     Enär döden är syndens straff eller lön, så måste, när synden är upphäfd, dess lön i sinom tid upphöra.  Hvarje annan åsikt vore bade oförnuftig och orättvis.  Det sakförhållandet, att ingen återställelse från den adamitiska förlusten ännu blifvit fullbordad, ehuru nära två tusen år hafva förflutit, sedan Jesus dog, är lika litet ett bevis mot återställelsen som det, att fyra tusen år förflutit före hans död, är ett bevis för att Gud icke uppgjort planen till återlösningen före världens grundläggning. 

     Både de två [page 167] tusen åren efter och de fyra tusen åren före Kristi död voro fastställda tider för andra delar af verket, förberedelser för »tiderna för alltings återställelse».

Each for himself will have
a full chance
to prove,
by obedience
or disobedience, his worthiness
or unworthiness
of life everlasting.

     Somliga hafva blifvit delvis och somliga fullständigt förblindade af denna världens gud, och de måste återställas från blindhet såväl som från döden, på det att de, hvar och en för sig, må hafva fullt tillfälle att genom lydnad eller olydnad bevisa sin värdighet eller ovärdighet till evigt lif.  Sedan komma de, som visa sig ovärdiga lifvet, att dö igen – den andra döden – från hvilken det icke kommer att blifva någon återlösning och följaktligen ingen uppståndelse. 

     Den död, som kommer på grund af Adams synd, och alla de ofullkomligheter, som följa därmed, skola bortskaffas på grund af den återlösning, som är i Kristus Jesus; men den död, som kommer som ett resultat af individuell, uppsåtligt affall, är oändlig.  Denna synd förlåtes aldrig, och dess straffdom, den andra döden, kommer att blifva evigtvarande – icke ett evigt döende utan evigvarande död – en död, som icke afbrytes af en uppståndelse.

The redemption through Christ
is to be
as far-reaching as the sin of Adam.

     De, som tänka sig döden såsom ett lif i pina, ej allenast lämna utan afseende betydelsen af orden död och lif, hvilka äro motsatser, utan komma in uti två orimligheter.  Det är orimligt att antaga, att Gud skulle för evigt förlänga Adams till varo i pin för någon slags synd, som han kunde begå, och särskildt för den jämförelsevis ringa öfverträdelsen att äta förbjuden frukt. 

    Återigen, om var Herre Jesus Kristus återlöste människosläktet, dog för oss, blef vår lösen, gick i döden, att vi måtte befrias därifrån, är det icke tydligt, att den död, han led för de orättfärdiga, var af alldeles samma slag som den, till hvilken hela människosläktet var fördömdt.  Lider han då eviga kval för våra synder?  Hvarom icke, så är det lika säkert, som att han dog för våra synder, att straffet för våra synder var döden och icke lif i någon mening eller under några omständigheter.

Är återställelse utförbar?

     Somliga hafva tänkt, att om de tusentals millioner döda uppväcktes, skulle det icke blifva rum för dem på jorden, och att, om det funnes rum för dem, skulle jorden icke vara i stånd att nära en så stor befolkning.  Somliga till och med påstå, att jorden är en enda stor kyrkogård, och att, om alla de döda uppväcktes, skulle [page 169] de komma att trampa på hvarandra af brist på utrymme.

     Detta är en viktig punkt.  Huru besynnerligt skulle det ej vara, om vi funne, att under det bibeln lär en uppståndelse för alla människor, det likväl vid företagen uppmätning skulle visa sig, att de icke kunde finna fotfäste på jorden!  Låtom oss se: räkna efter och ni skall finna, att detta är ett misstag.  Ni skall finna, att det finnes utrymme i öfverflöd för »allas återställelse», såsom »Gud har talat genom alla sina heliga profeters mun».

     Låtom oss återigen vara liberala och beräkna tre generationer för hvarje århundrade eller en generation till trettio tre år, ehuru enligt 1 Mos. 5 det var blott elfva generationer från Adam till floden, en tidrymd af ett tusen sex hundra femtiosex år eller omkring ett hundra femtio år på hvarje generation. 

     Låtom oss nu se: sex tusen år äro sextio århundraden, tre generationer på hvarje århundrade skulle gifva oss ett hundra åttio generationer sedan Adam, och ett tusen fyra hundra millioner på hvarje generation skulle gifva två hundra femtiotvå tusen millioner (252,000,000,000) såsom totalsumman af vårt släkte från skapelsen till närvarande tid, enligt denna liberala beräkning, som troligtvis är mer än två gånger det verkliga antalet.

     Där är tjugu sju millioner åtta hundra sjuttioåtta tusen fyra hundra kvadratfot i en eng. kvadratmil och följaktligen sex billioner sex hundra sju tusen ett hundra åttio millioner åtta hundra tusen (6,607,180,800,000) kvadratfot i Texas. 

     Om vi anslå tio kvadratfot såsom den yta, som täckes af hvarje död kropp, finna vi, att Texas, såsom en kyrkogård, på detta sätt skulle rymma sex hundra sextio tusen sju hundra aderton millioner åttio tusen (660,718,080,000) kroppar eller nära tre gånger så många som vår öfverdrifna beräkning af antalet af vårt släkte, som hafva lefvat på jorden.

Återställelse gent emot evolution.

     Somliga torde invända, att skrifternas vittnesbörd rörande människornas återställelse till ett föregående tillstånd ej öfverensstämmer med hvad somn läres af [page 171] vetenskapen, hvilken med skenbart skäl riktar vår blick på detta nittonde århundradets större upplysning och anför detta såsom ett bindande bevis på att urmänniskan jämförelsevis måste ha varit mycket bristande i intelligens, hvilken de påstå är resultatet af utveckling.  Ur denna synpunkt vore en återställelse till ett föregående tillstånd långt ifrån önskvärd och helt visst motsatsen till en välsignelse.

     Men må vi ej hastigt sluta, att denna filosofi är osårbar, ty skulle vi nödgas förkasta apostlarnas läror rörande syndens och dödens uppkomst och återställelse til ett ursprungligt tillstånd, skulle vi, om vi ville vara ärliga, nödgas förkasta deras vittnesbörd helt och hållet och rörande hvarje ämne såsom varande oinspireradt och följaktligen utan vidare vikt eller auktoritet.  Mån vi alltså i ljuset af fakta granska denna alltmera populära åsikt och se, huru djup dess filosofi är.

     Följaktligen kan denna ålder anses och betecknas såsom hjärnans tidehvarf.  Hjärnan drifver dagens stor företag.  Hjärnan tager regeringstömmarna, och jordens element, luft och vatten, göras underdåniga.  Människan tager fatt på alla fysiska krafter och vinner långsamt men säkert sådan makt öfver naturens krafter, att det är klart, att hon till sist skall kunna utropa med Alexander Selkirk: ’Jag är herre öfver allt, som min blick omfattar’.»

     Och hvad under, att den bevisat sina egna teorier falska ett tusen gånger, då vi ihågkomma, att den verklige vetenskapsmannen är blott och bart en lärjunge, som under många ogynnsamma omständigheter och under kamp mot nästan oöfvervinneliga svårigheter försöker lära från naturens stora bok människans historia och framtida bestämmelse.

Geneva Bible

     En riktig och noggrann kännedom om båda böckerna kommer att bevisa dem vara öfverensstämmande; men till dess vi hafva en sådan kunskap, måste Guds uppenbarelse få företrädet, och den måste bland Guds barn vara den måttstock, enligt hvilken felbara medmänniskors inbillade slutsatser böra bedömas.

    Att hjärnans förmåga i dag är större än i förgångna åldrar, förneck vi, under det vi gärna medgifva, att till följd af gynnsamma omständigheter bruket af den hjärnkapacitet, människor hafva, är allmännare i vår än i någon föregående tid och följaktligen framstår i en så mycket bjärtare dager.  Är det icke så, att de, som studera målning och bildhuggeri i detta »hjärnans tidehvarf», gå tillbaka till de stora mästarna i det förflutna?  Ligger icke däri ett erkännande af en kraft i hjärnan, en ursprunglighet i planen och en skicklighet i utförandet, som förtjänar efterföljd?

     Hämtar icke det närvarande »hjärnans tidehvarf» till stor del stoff för sin arkitektur från förflutna åldrars originalteckningar?  Är det ej förhållandet, att talare och tänkare i detta »hjärnans tidehvarf» studera och efterbilda de metoder och slutledningar, som uppställts af Plato, Aristoteles, Demostenes och andra i det förflutna?  Skulle ej många af nutidens offentliga talare önska [page 174] sig en Demostenes’ eller en Apollos vältalighet och ännu mycket mer aposteln Pauli förmåga till kar bevisföring.

     Och hvad skola vi säga om Mose, »lärd i all egyptiernas visdom»?  De genom honom gifna lagarna hafva varit grundvalen för alla civiliserade nationers lagar och erkännas änu såsom personifikationer af en underbar vishet.

The amazing
Great Pyramid

     Så slående och klara äro dess lärdomar, att några af världens främsta astronomer utan tvekan förklarat den vara af gudomligt ursprung.  Och äfven om evolutionisterna i vårt »hjärntidehvarf» skulle medgifva, att den är af gudomlig anordning, [page 175] och att dess visdom är öfvermänsklig, måste de ändock medgifva, att den är byggd af männisikor. 

     Och det sakförhållandet, att något antal människor vid denna aflägsna tid ägde nog intellektuell begåfning att utföra en sådan gudomlig anordning, som endast mycket få i dag skulle vara i stånd att göra med en modell framför sig och alla nutidens vetenskapliga hjälpmedel till hands, bevisar, att vårt »hjärntidehvarf» utvecklar mera inbilskhet, än omständigheter och fakta medgifva.

  Pyramid Passages.

 
Pyramid Scientific Features.

     De uppfinningar och upptäckter, som nu visa sig så värdefulla, och som tagas som bevis på att detta är »hjärnans tidehvarf», äro mest af nyare tiden.  Nästan alla hafva kommit till inom de sista hundra åren, och bland de viktigaste äro de, som tillhöra de sista sextio åren, till exempel användandet af ånga och elektricitet – vid telegrafien, ångbåts- och järnvägstrafiken och för de olika mekaniska industriernas maskiner. 

    Om dessa saker alltså utgöra bevis på ökad hjärnförmåga, så måste »hjärnans tidehvarf» ännu blott vara i sin begynnelse, och den logiska slutföljden blir då, att man efter ännu hundra år skall få bevittna hvarje form af underverk såsom en alldaglig företeelse; och i samma stigande proportion, hvar skulle det sluta?

Discoveries
are often made
by "accident."

      Somliga [page 176] af de mest begåfvade män i världen och de djupaste tänkare äro icke mekaniska uppfinnare. Och somliga uppfinnare äro i intellektuellt afseende så tröga, att alla undra på huru de någonsin kommit på de upptäckter, de gjort. 

      De stora principerna (elektricitet, ångkraft o. s. v.), som många människor under många års förlopp, tid efter annan, upparbeta, tillämpa och förbättra, upptäcktes i allmänhet synbarligen genom blott och bart en tillfällighet utan utöfningen af stor tankeförmåga och jämförelsevis på ett osökt sätt.

Gutenberg Press

The invention
of printing
began the increase of knowledge.

Modern inventions indicate sharper perception and
increased education,
but NOT
increased
brain capacity.

     Med böcker kom en allmännare upplysning och slutligen folkskolor. Skolor och läroverk föröka icke människans tankeförmåga, men de göra tankeöfning mera allmän och hjälpa således att utveckla denförmåga, som redan finnes. 

     Allt eftersom kunskapen blir allmännare och böcker mera vanliga, hafva de generationer, som äga dessa, en afgjord fördel framför föregående generationer, icke allenast däruti, att det nu finnes ett tusen tänkare emot en fordom till att skärpa och egga hvarandra med nya idéer, utan också däruti, att hvar och en af de senare generationerna äger genom böcker det förflutnas samtliga erfarenhet jämte sin egen. 

     Bildning och den berömvärda ambition, som åtföljer densamma, företagsamhet och en åstundan att vinna utmärkelse och utkomst jämte förteckning och beskrifningar på uppfinningar i den dagliga pressen hafva eggat och skärpt människans uppfattningsförmåga och uppmuntrat hvar och en att upptäcka eller uppfinna, om möjligt, någonting för samhällets bästa eller bekvämlighet.  Här uttala vi såsom vår mening, att de moderna uppfinningarna, sedda ur rent mänsklig [page 177] synpunkt, icke äro bevis på ökad förmåga hos hjärnan utan en af naturliga orsaker skärpt uppfattningsförmåga.

"Many shall run
to and fro"

"Knowledge shall
be increased"

"A time of trouble
such as never was"

     Enligt den i hans ord uppenbarade planen ämnade Gud tillstädja synd och elände att regera och förtrycka världen i sex tusen år och sedan i det sjunde årtusendet återställa allting och utrota det onda – tillintetgöra detsamma jämte dess följder genom Jesus Kristus, som han på förhand förordnat till att utföra detta verk. 

     Följaktligen, då de sex tusen åren af det ondas välde begynte nalkas sitt slut, tillät Gud omständigheter att gynna upptäckter vid studiet af både uppenbarelsens och naturens bok så väl som vid beredandet af mekaniska och kemiska hjälpmedel för människosläktets välsignande och höjande under tusenårsåldern, som nu snart inträder.  Att detta var Guds plan tillkännagifves tydligt genom det profetiska yttrandet:

»Men du, Daniel, må gömma dessa ord och försegla denna skrift intill ändens tid; många komma (da) att fara af och an, och kunskapen (icke förmågan) skall förökas» (eng. öfv.), 

»och ingen ogudaktig skall förstå detta (Guds plan och sätt), men de förståndiga skola förstå det», 

»och då kommer en tid af nöd, hvars like icke har funnits allt ifrån den dag, då människor blefvo till, ända till den tiden.» -- Dan 12: 1, 4, 10.

     Vidare förutsåg Gud och har förutsagt, hvad världen ännu icke fattat, nämligen att hans dyraste välsignelser komme att leda till och föda af sig mera ondt, om de gåfves åt dem, hvilkas hjärtan ej stå i öfverensstämmelse med världsalltets rättfärdiga lagar. 

     Till slut skall man få se, att Guds närvarande tillstädjande af ökade välsignelser är en praktisk lärdom rörande denna fråga, hvilken lärdom kan tjäna som ett exempel på denna grundsats till all evighet – för änglar så väl som för återställda människor.  Huru detta är möjligt, vilja vi endast antyda.

The poor
are poorer.

   Och tager man i betraktande människors olika individuella begåfning, ser man, att sedan den liflighet och lyftning i affärer, som förorsakats genom tillverkningen af arbetsbesparande maskiner, är öfver, måste resultatet af dessa maskiner verka därhän, att de rika blifva allt rikare och de fattiga allt fattigare. 

     Tendensen är tydligen till monopol och själfupphöjelse, hvilket läger fördelen direkt i händerna på dem, hvilkas begåfning och naturliga fördelar allareden äro de mest gynnsamma.

"Day of Preparation"

   Om fördelarna af arbetsbesparande maskiner och alla moderna [page 179] hjälpmedel jämt fördelades, skulle resultatet inom kort blifva en stor förkortning af arbetstimmarna och en stor ökning af fritiden.  Lättja är en högst skadlig sak för fallna varelser. 

     Hade det icke varit för nödvändigheten att arbeta i ens anletes svett, skulle försämringen af vårt släkte ha varit mycket mera snabb, än den har varit.  Lättja är lastens moder, och intellektuell, moralisk och fysisk förnedring följa med säkerhet därpå.  Här se vi Guds vishet och godhet i att tillbakahålla dessa välsignelser, till dess rätta tiden kom för deras införande såsom en förberedelse för det tusenåriga rikets välsignelser.  

   Under Guds rikes öfvernaturliga regerings öfverinseende komma icke allenast alla välsignelser att blifva jämt fördelade bland människor, utan den lediga tiden kommer att så ordnas och regleras af samma öfvernaturliga styrelse, att dess resultat komma att alstra dygd och leda uppåt till fullkomlighet i intellektuellt, moraliskt och fysiskt hänseende. 

     Det närvarande mångfaldigandet af uppfinningar och andra välsignelser, som medföra en stigande upplysning, tillåtes på denna »förberedelsens dag» att ske på ett så naturligt sätt, att människor smickra sig med att det är, emedan det är »hjärnans tidehvarf»; men det kommer att tillåtas utveckla sig i vidsträckt mån på sådant sätt, att dessa visa filosofer utan tvifvel skola finna sig mycket missräknade.  

   Det är just själfva ökningen af dessa välsignelser, som redan börja bringa öfver världen en sådan tid af nöd, som aldrig har varit, sedan det fanns ett folk.

   Kunskapens ökning har icke endast gifvit världen underbart arbetsbesparande maskiner och bekvämligheter, utan den har också ledt till framsteg på läkekonstens område, hvarigenom tusentals lif förlängas, och den har så upplyst människosläktet, [page 180] att det människoslaktande, som vi kalla krig, håller på att blifva mindre allmänt hylladt, och sålunda behållas andra tusenden vid lif för att ännu vidare fortplanta släktet, som i våra dagar torde förökas hastigare än vid någon annan af historien känd tid. 

     Under det människosläktet snabbt förökas, aftager sålunda nödvändigheten af människans arbete i motsvarande grad, och filosoferna i »hjärnans tidehvarf» hafva ett problem framför sig.  

   Huru skola de sörja för arbete och uppehälle för denna stora och hastigt växande klass, hvilkas tjänster, till största delen ersatta af maskineri, kunna undvaras, men hvilkas behof och önskningar icke känna några gränser.  Lösningen af detta problem, måste dessa filosofer till slut medgifva, öfverstiger deras förmåga.

     Ej förrän tusenårsrikets regering har återinskrifvit Guds lag i det återställda människohjärtat, skola människor kunna begagna sig af full frihet utan skada eller fara.

    Då [page 181] komma de rasande och stridande elementen att böja sig för myndigheten af »Jehovas smorde», »Herrens härlighet skall uppenbaras, och allt kött skall tillsammans se den», och under Kristus-personens sålunda begynta regering »skola alla släkter på jorden blifva välsignade».

     Tack vare Gud, att under det kunskap i allmänhet blifvit förökad, han också så ordnat, att hans barn icke behöfva vara utan frukt med afseende på vår Herre Jesu Kristi kunskap och i uppfattningen af hans planer.  Och genom denna uppfattning af hans ord och planer äro vi i tillfälle att kunna urskilja och hålla stånd mot människors tomma påfunder och dåraktiga traditioner, hvilka motsäga Guds ord.

     Allt detta läres tydligt i skriften från början till slut och står i direkt motsats till evolutionsteorien, eller rättare sagdt, sådana »tomma ord...från den vishet, som falskeligen så benämnes», stå i häftig och oförsonlig strid med Guds ord.